Effekter eller bara biverkningar?

Allt mer ofta drar jag mig för att ta min bromsmedicin och inte ens vetskapen att de är menade att göra stor nytta kan få mig att kämpa emot det motstånd jag kämner mot att ta dem. De senaste månaderna har mina biverkningar av injektionerna fått ett uppsving, det gör fruktansvärt ont på stickställena jag själv eller någon annan råkar röra vid dem och de stora, röda svullnaderna kliar och svider. Med eller utan värktabletter drabbas jag även allt som oftast av influensaliknande symptom; feber, huvudvärk och febervärk i nacke, rygg och höfter.

Kort sagt är det inte en särskilt trevlig upplevelse att ta injektionerna. Inte för att jag någonsin under de senaste snart fyra åren hoppat av glädje vid taken på att blanda ihop injektionsvätskan och sticka mig själv men just nu kan jag knappt övertyga mig själv om att det ju är över på ett par minuter och sedan kan jag fortsätta som vanligt. För jag kan inte det, jag kliar mig konstant på låren tills jag är halv sönderklöst och så fort ett av barnen på jobbet råkar trycka emot mitt ben så jämrar jag mig och vill helst inte ha upp dem i knät.

Det jag oroar mig mest för är det faktum att huden på magen blivit "seg" och jag måste trycka till lite extra för att nålen ska gå in, detta trots att jag har fem stickställen (tre på magen och ett på varje lår) som jag alternerar mellan och inte ens när jag kommer tillbaka till samma ställe så stickar jag på exakt samma punkt. Men jag antar att fyra år av att vara min egen nåldyna har lämnat vissa spår och inte bara fysiska. Det enda allt detta stickande inte har gjort är att bota min rädsla för sprutor och jag kan fortfarande inte titta när de tar blodprov på mig.

Jag är ändå väldigt stolt över att jag numera sticker mig utan autoinjektor, att jag vågade testa utan för det har verkligen hjälpt oerhört mycket. Även om det fortfarande kan göra ont när jag sticker mig, särskilt i låren, så är det ingenting mot smärtan jag upplevde när jag stack mig med autoinjektor. Den där helvetesmanicken tryckte in vätskan alldeles för fort och det kändes som att få låret avslitet från skelettet. Tänk er nu att behöva gå igenom det varannan dag. Det är definitivt bättre att ta sprutorna manuellt även om jag helst skulle vilja slippa dem helt.

När jag pratade med min läkare igår så sa han att han skulle skicka en kallelse så att jag kan komma på besök hos honom och han ville göra några test för att se om jag skulle fortsätta med min nuvarande bromsmedicin eller inte. Även om ingen av de övriga medicinerna på marknaden just nu känns som en bra ersättare så skulle jag ändå helst avsluta behandling med min nuvarande medicin på grund av de absolut vidriga biverkningarna. Jag skulle kunna svära på att jag haft de influenseliknande symptomen i en veckas tid nu. Antingen det eller så är jag förkyld.