Vara värst-mentaliteten

Idag läste jag en artikel i Afronbladets nätupplaga angående en undersökning som gjorts bland piloter och där det visade sig att nästan hälften av alla piloter någon gång slumrat till i cockpiten under flygning. Ingen är så klart förvånad för alla vet ju att piloter kan ha extremt långa arbetspass och jag kan förstå att det är lätt att nicka till när man sitter där och inte har något att göra. Inte för att det betyder att jag tycker det är okej men jag kan definitivt förstå hur det kan hända. Men dagens inlägg ska inte handla om sovande piloter utan något långt värre.

Bland kommentarerna utbröt det ett meningsutbyte mellan två personer, den ene som menade att vårdpersonal som barnmorskor och sjuksköterskor har långt längre arbetspass som inte är ens i närheten så hårt reglerade som piloters och för att göra saken än värre för de stackars sjuksystrarna så har "lastbilschaufförer(!) hårdare regler vad gäller vila än vad våra hjältar i vården har". Med denna kommentar så ska vi alla så klart förstå vilka som har det värst, som om det faktiskt går att jämföra två helt olika yrken med två helt olika regelverk.

Kommentaren fick ett svar från någon som tyckte att en sovande sjuksköterska kan bli tagen ur tjänst av sina kollegor medan piloterna på ett plan ansvarar för flera hundra liv och om båda somnar samtidigt så är det kört, en sjuksköterska jobbar i ett arbetslag och har längre reaktionstid än en pilot i ett störtande plan. Repliken på detta blev "eh, du jobbar inte inom vården... det ser jag det. Och definitivt inte inom akutsjukvården". I skrivande stund har det inte blivit några fler intressanta inlägg i den här diskussionen om vem som faktiskt har det värst.

... och där kom vi till syftet med dagens blogginlägg, nämligen den här mentaliteten vissa verkar dras med då de alltid måste vara värst eller åtminstone stå på samma sida som den de anser har det värst. Vi har väl alla mött dessa människor som aldrig kan höra någon säga att de har huvudvärk utan att själva drabbas av en migrän utan dess like som dessutom pågått i tre veckor och som läkarna är totalt förbluffade inte har exploderat patientens huvud för länge sedan. Kanske något av en överdrift men ni förstår ju vilka jag menar.

Jag undrar om det är en mänsklig kvalitet eller något som är typiskt för svenskarna. Det går ju onekligen hand i hand med vår fallenhet för att alltid beklaga oss, särskilt när det gäller vädret och kanske är vara värst-mentaliteten en slags motpart till hur vi alltid försöker vara så lagom som möjligt. Okej, kanske jag generaliserar ganska grovt nu men jag tror inte att en enda av er läsare ärligt kan säga att ni aldrig själva försökt vara lagom eller i alla fall känner en lagom person. Eller någon som alltid klagar. Eller som alltid ska vara värst.