En lista lång som min arm

De senaste dagarna har jag funderat på det här med att resa vilket är något jag alltid drömt om men sällan fått chansen att göra. Att se världen har stått högt på min önskelista ända sedan jag var liten och så även att bo utomlands, kanske ett hus i Spanien så som mina morföräldrar hade i många år innan de bosatte sig permanent i Sverige igen. När jag var yngre satte min ålder så klart käppar i hjulet och pengar att resa för är ju inget jag direkt rullar mig i men trots det så känner jag ibland ånger att jag inte rest mer än jag faktiskt har.

Listan på länder jag besökt är kort och (märkligt nog) geografiskt linjär då jag varit i Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien och Marocko, med en liten avstickare i sidled till Norge. Där jag varit mest 'r så klart Danmark men som många svenskar boende i närheten av Göteborg så är en tur till Danmark en dagsutflykt och inte en utlandsresa. Där jag varit flest gånger är Spanien och det har varit underbart varje gång, det är ett land jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo och inte bara besöka.

Detta leder mig då till en annan sak jag alltid velat göra och nu ångrar att jag aldrig gjort; lära mig ett nytt språk. Ja, man klarar sig utmärkt med engelska i de flesta länder, till och med i Frankrike även om ryktet är sant och det finns ett visst språksnobberi där, men ända sedan barnsben har jag haft en lista på språk jag skulle vilja lära mig och än så länge har jag inte lärt mig ett enda av dem. Jag försökte med franska på högstadiet men läraren var fruktansvärd och på två år hade jag lärt mig bara det mest grundläggande i språket.

När jag för ett par veckor sedan hade ett lära-känna-samtal med min nya chef kom vi in på min väg till att bli lärare och jag berättade hur jag från början velat bli tolk i teckenspråk men att det fattats fem ynka poäng för att jag skulle kunna komma in på rätt program och istället hamnade jag på mitt andrahandsval. Teckenspråk är ett annan av de språk som toppar min lista tillsammans med spanksa, italienska, grekiska, arabiska, ryska, mandarin och japanska, och jag menar verkligen toppar för det finns fler språk på den där listan.

Min chef menade att det finns ju fortfarande tid att lära sig ett nytt språk eller två och jag vill så väldigt gärna. Samtidigt så känns det som att vissa dagar har jag nog med att bara leva och att börja studera språk skulle ju i så fall ske på fritiden efter jobbet och ibland är det precis så jag orkar ta mig hem från jobbet innan jag faller ihop i en hög. Ett mindre problem är att jag inte vet vilket språk jag skulle välja att börja med, min lista är som sagt väldigt lång och jag vill välja ett språk som jag faktiskt får chansen att använda då och då.

Lär jag mig teckenspråk skulle jag ju kunna använda det om jag började prata med främmande människor på bussen, lär jag mig arabiska kan jag prata med föräldrarna på jobbet, lär jag mig spanska skulle jag kunna flytta ner till Spanien någon dag och lär jag mig grekiska skulle jag kunna besöka ett av länderna som står på toppen av min besökslista och prata med folket där på deras eget språk. Ni förstår ju själva att valmöjligheterna är alltför många för någon som drabbas av beslutsångest bara det gäller färgen på en tröja.

Jag kanske ska skriva ner alla språk jag skulle vilja lära mig, lägga lapparna i en skål och sedan dra en på måfå, blir det kroatiska så blir det liksom. Någonstans borde det ju gå att lära sig alla dessa språk från min lista, om inte annat så borde det ju finnas kurser man kan läsa på distans till exempel i Göteborg eller någon annan större stad. Det tål att tänkas på och under tiden låter jag barnen på jobbet lära mig arabiska, bosniska, albanska, kurdiska och somaliska bara för att se deras glada miner när jag frågar om de vill ha halib (mjölk) eller mai (vatten) till maten.