"Ringen gav [fåraherden Gyges] förmågan att göra en Frodo och bli osynlig, en möjlighet som han använde till att förföra Lydiens drottning [...], mörda hennes man och själv bli kung [...] Glaukon [Platons bror] hävdar bestämt att alla som hittade en sådan ring skulle göra precis som Gyges. Vi gör bara rätt därför att vi måste; när vi kan göra vad vi vill utan rädsla för repressalier släpper vi all moral och tänker bara på vårt eget välbefinnande. Den rättfärdige och den orättfärdige blir samma person när han håller i Gyges ring."Jag tycker det låter exremt häftigt att "göra en Frodo" och få en superkraft, vare sig den är osynlighet eller något annat (av någon märklig anledning vill jag alltid kunna flyga trots höjdskräck) och till skillnad från Patrik så tror jag faktiskt att Glaukon har rätt, kanske inte om alla men i alla fall om den mänskliga rasen som helhet. Kan vi bete oss hur vi vill, göra vad vi vill och komma undan med det, så skulle nog de allra flesta ta chansen. Se bara på alla människor med pengar och makt som beter sig absolut avskyvärt och slipper straff.
Det är ju knappast så att en svag moraliskt kompass är inbyggd hos alla som föds rika och inte fan blir man en sämre människa när man tjänar sisådär några biljoner och plötsligt tror att det är fritt fram att köra bil berusad, dra upp droger i näsan där alla kan se eller få allt man pekar på utan minsta tanke på de människor man trampar på under tiden. Skillnaden mellan en biljonär och en vanlig inkomsttagare är förmågan att köpa sig fri, att komma undan med en smäll på handen bara man säger förlåt i tillräckligt många skvallerblaskor.
En verklig Gyges ring som ger användaren förmågan att bli osynlig kanske inte finns, men det näst bästa finns och det kallas obegränsade tillgångar. Den inre polisen som Patrik skriver om i sitt inlägg, den där lilla rösten i huvudet som talar om för oss vad som är rätt och fel, jag skulle tro att den rösten ganska snart dränks i det överväldigande dånet när man inser att man just begått ett brott och kommit undan med det, om ingen vill eller vågar tala om för en att man handlat fel varför ska man då lyssna på sin egen inre röst?
Sedan finns det ju så klart de som helt saknar denna inre röst, som inte ens behöver ignorera den eller glömma att den finns där i berusningen av att kunna göra vad som helst, vissa människor är faktiskt födda utan denna moraliska kompass men de har psykiska besvär och brukar allt som oftast bli seriemördare så det är en annan historia. För min egen del så har jag den där inre rösten som talar om för mig att göra rött istället för fel men jag vet att jag lätt skulle kunna falla offer för tjusningen i att kunna göra vad jag ville utan konsekvenser.
Jag skulle aldrig gå så långt som att begå ett brott som att mörda någon eller förstöra en annan människas hela liv bara för att vara elak, jag skulle till och med sticka till familj och vänner några miljoner här och där, men jag skulle också helt klart vara lite mindre noga med vilka lagar och regler jag följde om jag visste att jag kunde komma undan med att bryta dem. Den där kortsiktigheten och själviskheten som Patrik skriver om, den där tanken på vad som är bäst för mig just nu, den har jag ju redan nu men saknar möjligheten att leva ut mina önskningar.
Visst låter det som att jag har en ruskig liten person som bor inom mig och det tänker jag inte sticka under stolen med, jag kan vara supertrevlig och göra snälla saker för att jag vill men om jag kan slippa hjälpa en annan människa utan att någon ska peka på hur totalt oempatisk jag är, då mår jag inte sämre om jag struntar i att hjälpa dem. Jag tror definitivt på allas rätt att göra vad fan de vill så länge det inte skadar en annan människa och jag tror absolut att dagens Gyges ring (äckligt mycket pengar) ger oss möjligheten att leva hur vi vill.
"Jag kan vara supertrevlig och göra snälla saker för att jag vill men om jag kan slippa hjälpa en annan människa utan att någon ska peka på hur totalt oempatisk jag är, då mår jag inte sämre om jag struntar i att hjälpa dem."
SvaraRaderaDå är vi nog väldigt olika för jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker; de allra flesta beter ju sig själva som svin och ska därför bara hålla käften om andras beteende. Däremot mår jag direkt illa vid tanken på att utsätta mig för mitt eget klander. Jag tror inte jag har en moralisk kompass så som du beskriver den, det är mer att jag räknar ut vad som är rätt och fel och tvingar mig att följa det.
Visst finns det rika/mäktiga som gör hur de vill men nog finns det också rika/mäktiga som INTE utnyttjar möjligheterna och faktiskt gör goda saker? Jag försöker vara ärlig mot mig själv men kan inte se att jag skulle bli så annorlunda bara för att jag kunde. Jag skulle hata mig själv.
Hur som helst kul att inspirera ett inlägg!
Nja, uttryckte mig kanske lite klumpigt, var i någon slags dvala när jag kom till slutet av att skriva det inlägget. Vad jag menade var nog mer att det finns de som skulle kunna tala om för mig att jag betett mig illa. Jag överväldigas inte av skuldkänslor om någon skulle påpeka mitt beteende, men kanske skulle jag reagera på att jag då skulle /förväntas/ ha ett dåligt samvete. Om du förstår... Definitivt dags att gå och lägga sig nu.
SvaraRadera