Den stora glassdebatten

Det har den senaste tiden blossat upp en något löjlig debatt i artiklar och på insändarsidan i  min lokaltidning. Debatten handlar om huruvida förskolor ska servera glass när barnen fyller år. Anledningen till varför många förskolor plockat bort denna del av födelsedagsfirandet är eftersom de anser att barnen får i sig alldeles för mycket socker och barnfetman ökar.

Jag kan absolut hålla med om att det finns alltför mycket socker i både det ena och det andra som barn (och vuxna) stoppar i sig men hur skulle en enda usel liten glasspinne kunna göra barnen feta? På min förskola är glass det enda sockret barnen får förutom det som finns i till exempel den naturella yoghurten eller lite kanel och socker som strös på frukostgröten.

Söta mellanmål i form av kräm är något som inte funnits på åratal och oftast serveras det smörgåsar och frukt. Ändå tycks det vara gängse mening bland många förskollärare och även gemen man som uttalar sig i tidningen, att barnen skulle bli feta av att bjudas på glass. Tydligen är fetma likställt med 20 födelsedagsfirande om året (eller 28 som är fallet på min avdelning).

Jag finner hela debatten både märklig och rätt så löjlig. Ska vi i förskolan sluta bjuda på vaniljglasspinnar eftersom föräldrarna hemma ger barnen socker i alla dess former? Har vi verkligen återgått till den gamla barnstugetiden då personalen drillade barnen i allt från bordsskick till hygien som de små telingarna sedan lärde vidare till sina föräldrar och äldre syskon?

Jag anser det inte vara min uppgift att uppfostra föräldrarna genom att ta bort en enda liten del av barnens speciella dag. Är det inte bättre att vi i förskolan visar barnen att man kan njuta av sötsaker vid speciella tillfällen och i måttliga mängder? En glasspinne per barn eller en bit tårta om något barn har med sig det och bjuder på på sin födelsedag.

Skulle vi helt förbjuda sockret finns istället risken att godis blir en del av barnens tonårsrevolt. Det kan tyckas långsökt kanske men jag har en äldre kusin som aldrig gav sina barn godis, deras lördagsgodis blev istället moroötter och gurkstavar och när de blev äldre och fick sin veckopeng gick hela slanten till den förbjudna frukten, godis i stora lass.