För några timmar sedan gick jag ifrån datorn för att ordna ett litet mellanmål. När jag kom tillbaka hadedatorn dött och startat om sig själv men fastnat i boot-läge och vägrade fortsätta starta upp datorn. Tyvärr har jag ännu inte lyckats lista ut vad problemet är så just nu använder jag min laptop medan jag försöker komma på hur jag ska göra för att fixa problemet.
Tyvärr vet jag inte exakt vad som är problemet så att fixa det har visat sig vara extremt svårt. Det går att stata i felsäkrat läge ungefär var tredje försök men resten av gångerna så fastnar datorn i boot-läget och efter ett tag så säger den åt mig att sätta i systemsdisken och trycka på Enter. Lättare sagt än gjort eftersom jag inte har någon jäkla systemsdisk.
Jag måste erkänna att jag inte är något datorgeni, långt ifrån det och jag vet faktiskt inte vad jag sysslar med. Det stör mig ungefär lika mycket som det faktum att datorn klappade ihop från början. Man tycker ju att den borde vara mer tacksam när jag tar så väl hand om den, aldrig tvingar den att överanstränga sig och bara kör snälla och säkra program.
Vad mer begär den liksom? Otacksamma plåtniklas! Jag behöver inte ens ha internet om den vill strula med mig men all min musik och alla mina filmer körs på datorn och dem kan jag inte leva utan. Vilket säkert är vad den jäkla maskinen vet och plågar mig med... Eller så är det ett dött objekt utan känslor eller baktankar och lär inte känna smärta när jag slår ihjäl den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar