Ta och ge igen

Redan klockan kvart i sex i morse rullade jag ur sängen för att hinna äta frukost och göra mig i ordning innan det var dags att ge sig av mot busshållplatsen så att jag kunde åka till sjukhuset och göra den där magnetröntgen som hägrat över mitt huvud en tid nu. Jag var först på plats, till och med innan receptionen öppnat men sedan gick det minsann snabbt.

I vanliga fall tar undersökningen omkring 90 minuter eftersom de kör både huvud och nacke men den här gången ville de bara ta en titt på min hjärna så 45 efter att jag först åkt in i röret fick jag komma ut igen. Sedan var det bara att hoppa på nästa buss för att ta sig till jobbet och några hållplatser senare klev en av mina kollegor ombord för att göra samma resa.

Vi pratade om lite dittan och dattan innan vi på något vänster kom in på barn som är elaka mot djur och jag berättade om tisdagens fruktansvärda fjärilsjakt där en av våra blivande 6-åringar smög på fjärilarna och försökte slå ihjäl dem. Min kollega berättade om en liten filmsnutt hon sett på en annan blogg om just detta att barn inte är så snälla alla gånger.

När jag såg det här klippet kände jag verkligen hur det började koka i mig.  Självklart kan man inte veta helt säkert vad som hänt innan, barnet gråter ju så kanske hade katten redan rivit honom. Men de flesta katter jag vet springer iväg efter att ha rivit någon och den här katten ligger kvar och verkar mest lite oroad av allt skrikande och gråtande.

Och sedan... sedan lappar den jävla ungfan till kattstackarn och jag får lust att vrida om hans lilla nacke. Djur är i en jävligt utsatt position, de måste lita på att vi ska ta hand om dem och inte skada dem. Tyvärr är små barn inte särskilt bra på det och jag vet inte varför, kanske för att de inte ser djur som tänkande levande varelser utan ytterligare en pryl.

Kanske tycker de att det är okej att smälla till en sak bara för att de är arga och ledsna, eller så är de helt enkelt bara jävligt oempatiska och elaka. Senast idag fick jag bevis på det när vi hittade en humla på gräsmattan, den såg okej ut men kunde inte flyga. Jag och två barn följde efter den över gräsmattan när ett av barnen föreslår att vi dödar den med en vass pinne.

I sådana lägen är det fan helt okej att djuren ger igen även om en stackars fjäril eller humla inte har en chans mot en unge med en spade i näven. Däremot tyckte jag att katten i klippet gjorde helt rätt och satte ungfan på plats, man kan inte gå genom livet i tron att det är okej att misshandla eller döda andra levande varelser.  Det är så sociopater föds!