Överhettade drömmar

Jag hade feber större delen av natten och som om mina drömmar inte är konstiga nog i vanliga fall blir de ännu märkligare när jag är halvvägs mellan sömn och vakenhet och har en högre kroppstemperatur än normalt. I mitt halvsovande tillstånd började jag tänka på Darth Vader av alla människor och hur otroligt läskig jag tyckte han var.

Jag kan inte påstå att jag var direkt rädd för honom men jag tyckte inte om honom, vilket är lustigt för numera tycker jag att Darth Vader är en rätt så bra karaktär. Någon som fortfarande skrämmer mig och alltid har gjort är clownen från filmen DET, spelad av Tim Curry. Min syster menar att det är bara att intala sig själv att det är Curry så slutar han vara läskig men det funkar inte för mig.

Clowner överhuvudtaget är inget jag är särskilt förtjust i men den här filmclownen tar verkligen priset i läskighet när han kryper runt i avloppstunnlar, ligger på lur under folks sängar och får det att välla upp blod i handfatet. Fast jag kan ju inte säga att jag tycker han är helt avskyvärd, det är ju trots allt clownen som räddar hela filmen från att vara rätt så meningslös och med ett skitdåligt slut.

Efter clownen från DET skulle nog de allra flesta vara nöjda för vad kan vara läskigare än en clown med vassa tänder? Jo, kära läsare, en docka med galet hår och som åker runt i en flygande rullstol. Jag tänker så klart på eremiten Bertil från den gamla serien Skrotnisse och hans vänner. Jag hade mardrömmar om den där gubben i hans flygande stol och drog alltid ner persiennen innan det blevhelt  mörkt ute.

Jag ville ju inte råka titta ut och få syn på Bertils fula tryne utanför mitt fönster på andra våningen. På något sätt skrämde det mig mer än en clown under min säng, men kanske mest efetrsom min överaktiva fantasi talade om för mig att clownen var tvungen att dela plats därunder med min barndomsfasa Sprutmannen, ett mörkklätt monster som inget hellre ville än att sticka mig med sprutnålar.

I natt kom alla dessa läskiga män till mig på besök i mina feberdrömmar, den ena paraderande efter den andra men för en gång skulle var jag alldeles för trött och sjuk för att orka bry mig och istället tittade jag på dem med milt intresse och kom på idéen till det här blogginlägget. Jag tror inte att de inte längre skrämmer mig men just idag är jag ändå fri från deras obehagliga inflytande på mina drömmar.