Fas ett avklarad i skräckföljetongen

Dagens tandläkarbesök gick bra trots att jag var på helspänn under hela tiden och vid ett par tillfällen tårade sig det i ögonen även om den massiva dos bedövning jag fick åtminstone förhindrade att jag kände någon smärta. Det tog inte särskilt lång tid att få ut den sista krånglande visdomstanden även om det denna gång krävdes lite rejälare verktyg.

Tandläkaren varnade för att tanden kanske skulle spricka eftersom det fattades en bit av den (anledningen till att den skulle dras ut) men på något sätt kom den ut hel och fin efter bara några minuter. Bedövningen satt i under flera timmar och det är först nu på kvällen som jag börjat känna av en viss spänning i käken men annars verkar allting ha gått bra.

Trots upprepade positiva upplevelser hos tandläkaren kan jag inte komma över min rädsla men det hjälper när både läkaren och sköterskorna är engagerade och empatiska, det är som min kollega säger och ibland är det nog att de klappar ens arm medan man ligger där. Någon gång kanske jag till och med slutar känna mig nervös och svimfärdig inför ett tandläkarbesök.

Imorgon ska rädsla nummer två utmanas då jag fått en tid till magnetröntgen. Jag har aldrig gillat trånga utrymmen, till och med tanken på att inte kunna röra mig fritt gör att jag drabbas av en lätt ångest och att då spendera över en timma inne i ett trångt rör är ingen höjdare. Men nu när tanden är utdragen känns det ändå som att det värsta är över för denna vecka.

Fredag och lördag ska jag vara flytthjälp till min mamma som nu ska byta lägenhet, jag har fått dispens från kartongbärande på grund av min svaga vänsterarm och har istället blivit satt på att plocka upp i den nya lägenheten samt att laga mat till det hungriga flyttlaget, uppgifter som jag dessutom får hjälp med en av min mostrar som jag inte träffat på länge.