Den så kallade långledigheten

Nu gårnågra av landets busschaufförer i strejk efter att Kommunal och arbetsgivarna inte kunnat komma överens och på flera tidningars hemsidor kan man läsa kommentarer från folk som har en åsikt i frågan. Nu senaste läste jag en mycket lång diskussion med flera inblandade som i grund och botten gick ut på att försöka komma på vem som har det värst; busschaufförer, sjuksköterskor eller lärare.

Någon bestämde sig för att ge sitt bidrag till diskussionen i form av ett påstående om att sjuksköterskorna kanske har det illa, åtminstone lönemässigt med tanke på den långa utbildningstiden, men att lärare borde hållas utanför debatten eftersom de trots dålig lön faktiskt har väldigt lång ledighet. Det är inte första gången, inte ens första gången denna vecka, som jag läser exakt de här orden.

Det som fick mig att skriva det här inlägget är ren och skär irritation över alla idioter som verkar tro att lärare i skolan arbetar 4o timmar i veckan och sedan går på tio veckors sommarledighet när barnen gör det, samt har alla lov under resten av året ledigt. Så är ju verkligen inte fallet. För det första arbetar lärare mer än 40 timmar i veckan just för att kompensera för alla lov då de inte jobbar.

För det andra har de faktiskt inte tio veckors ledighet på sommaren som många tycks tro. Bara för att skolan är över och barnen har släppts ut på grönbete betyder det inte att lärarna kliver ut genom dörren i samma stund och lägger sig i hängmattan fram tills det är dags för skolan att börja igen. De jobbar både efter att barnen slutat och är tillbaka i skolan innan barnen återvänder efter sitt sommarlov.

I vanlig ordning glöms ju alla vi andra lärare bort, vi som jobbar som fritidspedagoger eller förskollärare och som definitivt inte har tio veckors ledighet utan samma fem veckors disponibel ledighet som de flesta andra löntagare i detta landet har. Vi har inte ledigt vid jul om vi inte tar ut semesterdagar och samma sak gäller när det är sportlov, höstlov och påsklov. Vi arbetar alltid utom helger och röda dagar.

Tyvärr verkar det vara en slags vedertagen sanning bland många att lärare inte bara är överbetalda, inkompetenta och lata, vi åtnjuter även en orättvis mängd ledighet under året. Nu kanske den mesta av denna kritiken riktas mot lärare i skolan och av folk som inte har en aning om hur saker och ting faktiskt fungerar. Istället predikar de sina hemsnickrade sanningar och jämför hur illa ställt olika yrkesgrupper har det.

För egen del tycker jag att man ska ha lön efter prestation, utbildning och hur värdefullt ens arbete är för samhället och framtiden. Alla vi inom vård, skola och serviceyrken är definitivt lågprioriterade när det gäller både löneutveckling och villkor, samtidigt som samhället skulle falla samman totalt om vi alla skulle gå ut i någon slags massiv strejk. Då får vi se hur länge resten av folket skulle klara sig.

Jag betvivlar att busschaufförerna vill stanna hemma från jobbet för att förskolan är stängd, precis som vi lärare önskar fungerande buss- och tågtrafik, men skillnaden mellan oss lågavlönade och alla som ondgör sig över oss eller försöker ställa våra yrkesgrupper mot varandra, är att vi faktiskt kan stötta varandra utan avundsjuka och missunsamhet. I alla fall hoppas jag att så är fallet för dte vore väl sorgligt annars.

Till alla som berörs av den utlysta strejken vill jag bara säga att jag hoppas ni får ett bra bud och värdiga villkor, precis som jag hoppas att nästa gång det susar runt lärare, förskollärare och barnskötare, så kommer ni att ställa er på vår sida och önska oss framgång. Det är nämligen inte Vi mot Dom, det är alla vi tillsammans som gör att Sverige fungerar och växer oavsett vad vi arbetar med.