Framsteg

Jag har lite svårt att se på mig själv hur mycket jag faktiskt gått ner i vikt det här senaste året. Förutom att jag fått gå ner ett par klädstorlekar så tycker jag att jag fortfarande har samma kroppsform som innan när jag tittar på mig själv i spegeln.Visst kan jag se att det är en mindre variant men det är fortfarande samma linger som innan vilket gör det svårt att faktiskt upptäcka skillnaden, både för mig själv och andra.

Vissa av mina kollegor tyckte nästan med en gång att det börjat synas på mig, andra har inte märkt alls att jag gått ner mina 17 kilo, antagligen eftersom det gått såpass långsamt att de hunnit vänja sig. Det är nog först när man börjar kolla på gamla bilder som man faktiskt inser hur mycket som faktiskt har hänt. Det är enda tillfället då jag själv kan känna att wow, vilken förändring jag ändå har gått igenom.

December 2008, när jag vägde som mest

Januari 2013, 25 kilo lättare

Ibland hittar jag en bild på mig själv på jobbet, från någon aktivitet vi genomfört med barnen eller något tillfälle som vi valt att lägga upp på vår hemsida. Jag brukar haja till lite innan jag vänder mig till närmaste kollega och utbrister; "Kolla vad tjock jag var!" Inte för att jag är någon smärt liten sak nu heller men jag måste erkänna att trots allt så känner jag ändå en viss stolthet och en liten sporre att fortsätta.

Kan ju tillägga att bilderna endast är valda för att demonstrera förändringen. Men när jag kollar på dem nu så inser jag att det är en slags omvänd före- och efterbild. För vi vet ju alla hur folk ser trumpna och surmulna ut på förebilden och sedan strålar som solar på efterbilden. Trots att det inte var medvetet så känner jag med rätt nöjd med mitt val av bilder i det här fallet.