Sista beslutet är taget

Jag bestämde mig idag för hur den slutliga designen på min blivande första tatuering ska se ut, ni vet den där jag skrev om igår men som jag gått och filat på i några års tid nu. Egentligen var det ju bara själva stilen på skriften som jag skulle besluta om eftersom jag vetat vilket citat jag velat ha ända sedan jag först bestämde mig för att skaffa denna första tatuering och sälla mig till de gaddades skara.

Ja, inte för att jag använder ordet gaddning i vanliga fall men det finns en smärtgräns för hur många gånger man kan använda samma ord i ett stycke utan att det blir tjatigt. Efter många om och men och några förfrågningar till vännerna, blev det en font som kallas Bleeding Cowboys och som jag tycker är vansinnigt fin och inte alltför snirklig även om den har några svängar och krokar för extra effekt.

Min bästa vän som skaffade sin första tatuering för några år sedan och en kollega till mig som har fler tatueringar än jag kan räkna, har båda sagt att när man väl skaffat den första så vill man skaffa en till. Att det blir som ett slags beroende och man vill skaffa en till och sedan en till och en till och... Ja, ni fattar poängen. Själv har jag inte ens hunnit skaffa min första än, inte ens beställt tid, och vet redan vad nästa ska bli.

Tecknet för Stenbocken

Faktum är att jag bestämde mig för den här tatueringen redan när jag var i tonåren men inte hade råd eller mod nog att skaffa ett permanent märke på min kropp. Nu när jag är äldre och har haft tid att både tänka till och komma fram till ett beslut, så var det inte särskilt svårt att falla in i det där beroendet som mina vänner och bekanta berättat om. Ännu enklare är det så klart eftersom jag är en beroendemänniska.

På torsdag ska jag in till stan och beställa tid för att skaffa den första tatueringen, den snirkliga texten som ska sitta tvärs över revbenen på vänster sida, precis under BH-bandet. Den andra får kanske vänta ett tag, i alla fall till vintern eller möjligen i vår någon gång. Sedan får vi se vad som gör mest ont, nacken eller revbenen. "Du vet att det gör ont, eller?" sa min syster och ja, men lite smärta får man räkna med.