MS och stress

Det händer inte ofta numera att jag aktivt söker information om MS, vid det här laget har jag rätt bra koll på vilka mina symptom är och hur jag ska hantera dem då de dyker upp. Ibland händer det att jag har en fråga och då är det i första hand Google som får göra tjänst i mitt sökande efter svar, men om problemen består så är det istället min läkare som får frågan nästa gång vi har kontakt.

Just idag tittade jag in på mssidan.se av någon anledning och efter lite trött surfande läste jag ett stycke text som fick mig att börja fundera. Det handlade om anledningarna till varför vi får MS och personen i texten ansåg själv att detta berodde på en blandning av arv, miljö och stress. Det är vad jag tror också så det var inte detta jag började fundera på utan vad som orsakde min egen sjukdom.

Jag fick ju inte min diagnos förrän sent i november 2007 efter mitt andra stora skov i vuxen ålder, men jag har troligen haft symptom sedan jag var i tretton, fjorton år. Det är i alla fall i den åldern jag minns att domningarna i benen började och ytkänseln började försämras, samtidigt som jag även fick problem med synen. Eftersom jag tror på just miljö och stress som orsaker undrar jag nu vad som triggade min sjukdom.

Min absolut första gissning är att min pappas död när jag var tolv spelade en stor roll i att min MS bröt ut, för att inte tala om familjens ekonomiska problem både före och efter hans bortgång. Som äldst i en syskonskara om tre blev det i mångt och mycket jag som fick ta över en del av föräldraansvaret. Inte för att min mamma krävde det utan för att jag själv kände att hon behövde min hjälp.

Jag var även mycket högpresterande i skolan och ville alltid göra mitt absolut bästa och lite till vilket skapade en viss prestationsångest och stress. Men mitt första stora skov kom som sagt i vuxen ålder, jag var ungefär tjugotvå år gammal då och jobbade som timvikarie. Varje morgon var en chansning om jag skulle bli inringd eller inte och jag levde i någon slags konstant virvelvind av stress.

När jag fick mitt skov hade jag precis landat ett låmgtidsvikariat och gått från att fladdra som ett löv i vinden från vecka till vecka, till att faktiskt få någon slags rutin i mitt liv. Jag vet inte om det beror på det eller något annat men det verkar troligt att det finns en koppling. Mitt andra stora skov som ledde till min diagnos, började under tiden som jag skrev min C-uppsats så där finns definitivt en koppling.

Sedan säger jag inte att det inte finns andra kopplingar, jag tror helt klart att arv och gener spelar en stor roll, precis som det beror på vad man äter, hur man lever, vilka kemikalier man utsatts för under sin uppväxt och yrkesverksamma år, vilka mediciner man fått och barnsjukdomar man drabbats av. Än är ju MS en alltför komplex sjukdom för att kunna sätta en nål i bara en anledning att man drabbas.

Sedan jag fick min diagnos är stress något jag ändå försöker minska ner på eftersom jag vet att den påverkar min sjukdom negativt. Jag kan inte ändra på att jag fått MS men jag behöver ju inte förstöra för mig själv heller. Sedan går det inte alltid att undvika stress, särskilt inte när man jobbar inom barnomsorgen i dagens Sverige där både positiv och negativ stress är dagligt förekommande.

Men jag har definitivt blivit smartare när det gäller stress, precis som jag blivit tvungen att bli mer energismart för att orka en hel arbetsvecka. Jag tar inte strider om jag kan undvika dem och jag kan nog i vissa fall upplevas som rätt så sävlig på de dagar då jag redan på morgonen känner att min stress kan nå farliga nivåer. Tyvärr märker jag att min MS allt mer börjar påverka min arbetsinsats.

Men än så länge anser jag mig nog ändå vara MS-frisk, stark och frisk i övrigt, gladd och pigg för det mesta, trött och grinig ibland, stressad och otålig emellanåt, lugn och eftertänksam när jag kan. För trots hur mycket min liv har förändrats av att ha MS så är jag ju fortfarande som alla andra människor, jag har mina toppar och mina dalar och allt däremellan och det tycker jag är rätt skönt.