Från sju till tio

Så länge jag kan minnas har jag behövt sju timmars sömn varje natt. På helger och lov när jag är ledig och kan sova ut så länge jag vill har jag alltid vaknat efter ungefär sju timmar och känt mig utvilad och redo att möta dagen. Numera vaknar jag däremot efter ungefär åtta timmar för att gå på toaletten och sedan sover jag ytterligare två timmar innan jag ens kan fundera på att stiga upp.

Jag får ju anta att det har med min MS-fatigue att göra och inte för att kroppen har fått för sig att jag är en tonåring i behov av tio till tolv timmars sömn varje natt som var fallet när jag var fjorton, femton år och kunde sova till långt in på dagen. Min mamma brukar säga åt mig att gå och lägga mig tidigare på kvällen så att jan kan få sova de där tio timmarna varje natt men det funkar inte heller.

Skulle jag på en vanlig kväll före en arbetsdag, gå och lägga mig när klockan är nio på kvällen så vaknar jag utan fel redan när klockan är fyra och tycker det är dags att gå upp. För jag klarar mig ju med sju timmars sömn, vilket också är vad jag brukar sova under veckorna. Jag har ingen aning om varför jag är inställd på två olika timantal beroende på om det är helg eller inte men så är det i alla fall.

Inatt sov jag alltså tio timmar men natten som kommer lär det inte bli lika många. Det är rätt så skönt att kunna sova hur länge man vill annars, utan att behöva passa några tider och det är ytterligare en anledning till varför jag ser fram emot semestern. I vanlig ordning lär jag ha vänt på dygnet inom ett par dagar och sedan intala mig själv att jag ska vända tillbaka det igen efter fyra veckor men inte lyckas.