Panikframkallande fobier

Som de flesta som känner mig vet så har jag en stark fobi mot fötter och saker som har med fötterna att göra. Jag tycker inte om när någon rör vid mig med sina fötter och jag vill heller inte röra vid deras fötter. Jag tycker heller inte om att ha strumpor på mig och en av de värsta saker som kan hända mig är att mina skor blir blöta så att vatten går igenom och mina fötter blir våta.

Jag tycker inte heller om att ta på andra människors hud, särskilt inte deras rygg. I vintras när jag var på Kanarieöarna med min mamma bad hon mig smörja in henne med solskyddskräm på ryggen och det var en ångestladdad stund för mig varje dag. Jag tycker det är okej med huden på axlarna och armarna men allt annat får mig att rysa. Det är dock okej att ta på min egen rygg och nacke.

Sist men sannerligen inte minst avskyr jag hår som faller av och lägger sig i badkaret eller i handfatet. Än en gång så går det bra med mitt eget hår, det kan jag till och med plocka upp genom att använda händerna, men det ger mig stora skälvan när jag är hemma hos en kompis eller jag har någon på besök och deras hår faller av i mitt handfat när de borstar håret trots att jag kan plocka löst hår från deras kläder.

Det finns säkert ett dussin andra saker jag har lika svårt för och som jag helst undviker att ta på. Då räknar jag inte ens med sådant som insekter, spindlar eller fåglar, eller hamstrar och andra gnagare för den delen Det är nämligen ett kapitel helt för sig själv. Jag kan nog vara rätt så stöddig i mångt och mycket bara för att falla samman totalt av saker som egentligen är rätt så löjliga.

Jag undrar om det är så för de flesta människor eller om jag är något slags undantag som får panik och hjärtklappning så fort det börjar tränga in vatten i skorna och allt jag vill göra är att slänga av mig de förbannade tingen. Hellre går jag barfota med genomblöta fötter än att jag går någon längre stund med blöta strumpor och skor. Man får väl hoppas att de flesta människor inte lider av så fåniga fobier.