Motsatser och lika barn

Igår råkade jag snubbla över en video på Youtube som jag nu inte kan hitta igen men som i stora drag gick ut på att par som varit tillsammans länge, börjar likna varandra alltmer med åren. Att människor som liknar varandra också dras till varandra vet väl de flesta, den teorin hörde jag redan för femton, tjugo år sedan, men nu visar det sig alltså att många äldre par blir mer och mer lika varandra.

Men egentligen var detta inte vad jag ville med det här inlägget, utan snarare ställa frågan vad som attraherar människor till varandra, vad som gör att just jag finner en sak attraktiv och du letar efter något annat. Att vi alla ser till utseendet först är jag fullt och fast övertygad om, vad folk än säger om att lära känna en person först och sedan börja tycka o deras utseende eftersom de har en vacker insida.

Om man inte är lagligt blind så går det inte att undvika att se hur en annan person ser ut, det är det första vi ser när vi träffar en ny person eller bara sitter och tittar på folk som går förbi när man fikar på stan. Ser man då någon som man tycker är tilldragande är det väl klart att man lägger märke till det och jag förstår verkligen inte vad som är så fel med det. Alla borde få njuta av vackra ting.

Så vad är det då som gör att vi tycker vissa drag är mer estetiska än andra? Vad är det som gör att just jag tycker om mörkt och mörka ögon när jag är mörkblond och blåögd? Eller varför min bästa vän letar efter den perfekta mannen med den perfekta nacken? Eller varför min irländska väninna går igång på långa, smala killar med ledsna ögon? Smaken är som baken, men varför då då?

Om man ser på det hela rent historiskt och genetiskt så är det ju meningen att vi ska söka efter den perfekta partnern som kan producera starka avkommor och försvara oss när det kniper. Säga vad man vill om killar som ser ut som störar med armar och ben, stark avkomma är inte direkt det första jag tänker på när jag ser dem. Trots det letar min väninna med ljus och lykta efter just en sådan man.

Anledningen till varför jag kom på att skriva om det här inlägget beror på Mark Levengood efetr att jag läst en artikel på Aftonbladets hemsida om hans make Jonas Gardell och hur denne ville lära känna Meryl Streep men mest gjorde sig själv till åtlöje. Med i artikeln var en bild på paret tillsammans. Min första tanke var; "Levengood är så jävla stilig. Vad ser han i Gardell egentligen?"

Inte för att Jonas Gardell är hiskligt ful även om han inte är min typ och jag har lite svårt för hans personlighet i största allmänhet, men de verkar som ett sådant omaka par. På bilden i Aftonbladet bär Levengood kostym, slips och guldloafers. Bredvid honom sitter Gardell iklädd t-shirt, shorts och slitna vita joggingskor. Man får leta efter två människor som ser mer olika ut än dessa två.

Utifrån vad man sett på TV, hört på radio och läst om i tidningar, så verkar de även mycket olika till sättet. Gardell har alltid verkat mycket sprallig och lite löjlig i mina ögon, lite överdriven äckel-komik när den är som värst, allt det där som jag inte gillar. Levengood å andra sidan verkar mer lugn, lite nordiskt reserverad så där som vi nordbor verkar kända för att vara runt om i världen.

Bilden på dem tillsammans blev startskottet för en hel del funderingar som ni kanske förstår. För varför dras man egentligen till någon och vad är det som gör att vi är intresserade av en viss typ? Är det sant att motsatser dras till varandra, eller är det vanligare att lika barn leka bäst? Och kanske viktigast av allt, hur vanligt är det att par börjar likna varandra alltmer ju fler år de varit tillsammans?