Rojalisternas stora dag

Eftersom jag har en känsla av att morgondagen och de närmaste dagarna kommer ägnas åt prinsessan Madeleine och hennes bröllop på diverse bloggar, så ville jag här ta chansen att koncentrera mig på något annat. Jag tänkte ta en stund att prata om monarkin i största allmänhet och rojalisteri synnerhet. Vi får se hur länge jag orkar skriva någorlunda sammanhängande om detta ämne.

För min egen del är jag väldigt lite intresserad av diverse kungligheter och även om jag inte är anti-monarkin så är jag väldigt långt från att vara rojalist. I mina ögon är monarkin ett överreklamerat spektakel där en liten grupp människor behandlas utifrån särskilda regler och tillåts åka genom livet på en räkmacka. Hur mycket de än representerar Sverige berättigar det dem inte denna särskilda behandling.

Men om vi bortser från det absolut sinnessjuka i att denna lilla grupp människor måste tilltalas med titel, lever på Sveriges högsta socialbidrag och sällan gör ett ärligt handtag utom när det vankas middag och dyra utlandsresor, så ska detta inlägg handla om de som fortfarande är trogna monarkin och som tycker att den faktiskt är en bra idé. Ska jag vara helt ärlig tycker jag rojalister är värre än kungligheterna själva.

Här har vi alltså människor som växt upp och lever i ett demokratiskt samhälle, som åtnjuter alla de rättigheter och skyldigheter som vi andra vanliga dödliga också är ålagda med, men samtidigt är de av uppfattningen att en liten elitgrupp ska ha speciella privelegier. Jag skulle gissa att dessa rojalister skulle ha både det ena och det andra att säga om en vanlig Svensson skulle leva i samma gräddfil.

Hur kan man som invånare i ett av världens absolut vackraste och modernaste länder, ställa sig bakom sådana föråldrade uppfattningar som att någon kan födas in i ett ämbete eller på grund av sin börd skulle få leva på skattebetalarnas pengar resten av livet? Att det sedan är trevligt med en kungafamilj och säkerligen intressant för många att följa deras liv, det är ju en helt annan sak.

Det som gör mig riktigt beklämd är dock inte dessa renodlade rojalister, de som faktiskt har bestämt sig för att det är okej att det svenska folket betalar hutlösa summor i skatt till något så befängt som att erbjuda gratis boende till en familj blåblodiga viktigpettrar. Nej, det som jag absolut inte kan förstå är alla dessa som blir till rojalister för en dag eller en vecka när det vankas kungligt bröllop eller dop.

Imorgon kommer jag inte följa bröllopet även om jag har bestämt mig för att jag på något sätt ska ta reda på vad bruden bar för klänning. Ungefär så långt sträcker jag mig i mitt engagemang denna lördag. Till skillnad från alla dess smygrojalister som klär upp sig och bjuder på galamiddag framför TV:n och tittar anklagade på de av oss som tycker ett bröllop är något för familj och vänner, inte en hel nation.