Oövervinnelig!

Ett par dagar in på julledigheten och jag känner mig redan mycket bättre. Jag är fortfarande förkyld och snuvig, men psykiskt mår jag hundra gånger bättre. Det känns som att en enorm vikt lyfts från mina axlar och jag kan äntligen få vila ut, i vetskap om att jag har två härliga veckor framför mig av att göra så lite som möjligt. Plötsligt känns allting mycket lättare och jag vill göra saker som jag i vanliga fall undviker in i det längst.

I vanliga fall är helgerna ju så korta och man vet att måndagsmorgonen hägrar där inom en snart framtid. Så dagar som idag, den oheligaste dagen av alla, dagen före arbetsveckan drar igång igen, brukar i vanliga fall användas till att desperat försöka göra ingenting. På så sätt kan jag lura mig själv att jag faktiskt är ledig och kan slappna av. Idag vet jag att jag är ledig imorgon och alla dagar efter det i två underbara veckor.

Jag tror det mestadels beror på att jag vet att det jag inte gör kan jag göra imorgon istället så jag behöver inte känna mig tvungen att göra det med en gång - och som de flesta som känner mig vet, när jag känner tvingad att göra något så sätter jag i hälarna direkt. Att släpa benen efter sig får en helt ny innebörd, jag skulle kunna vinna olympiska grenar i envishet när jag sätter den sidan till, och i slutändan blir ingenting gjort.

Just idag ska jag vika in tvätt och kanske köra en eller ett par maskiner. Jag ska köpa ströbröd så att jag kan griljera skinkan jag gjorde iordning igår och då tänkte jag ta med mig en stor kartong och en påse med reklam och tidningspapper till återvinningen. Återvinningsstationen brukar vara det ställe jag undviker tills skräpet nästan svämmar över och då högst motvilligt. Idag gör jag det för att jag vill.

Jag älskar verkligen att få vara ledig, så här mycket styrka och energi har jag inte haft på flera månader och det känns riktigt bra. Det känns nästan som att vara den Anne jag var innan jag fick min diagnos, innan jag tvingades lära mig spara på energiresurserna. Idag känner jag mig nästintill oövervinnelig, som om inget kan trötta ut mig. Så här skulle jag vilja känna varje dag i resten av mitt liv men jag nöjer mig med julen.