Trista besked i jultider

Igår gick man ut med meddelandet att Saab kommer läggas ner, en av de största arbetsgivarna här i stan om man räknar med alla under leverantörer. PÅ ett sätt var det väl ett väntat besked men man hoppades in i det sista. Jag tror det kommer bli ett sådant besked som alla kommer minnas, vem som berättade det och vart man var när man fick höra det. Själv var jag på Coop och handlade med min syster.

Jag letade efter röd currypasta och stötte på två butiksanställda och en kund som stod, chockade över att det nu är över. Vad säger man? Det är ett tungt beslut och jag lider med alla som drabbas, alla anställda som så här i jultider får veta att de inte kommer ha kar något jobb. Samtidigt så går tankarna till en själv, vad kommer hända med mig och min anställning, kommer jag få vara kvar nu när det kanske blir nedskärningar och varsel?

Som kommunanställd inom barnomsorgen sitter man löst till när sådant här händer, det märkte jag redan sist gång. Men tack vare att jag är utbildad förskollärare så fick jag vara kvar trots att jag är en av de senast anställda. Den här gången är jag inte lika säker på att jag får vara kvar om de blir tvungna att låta fler anställda gå. Det känns inte bra att ha det här hängande över sig inför julen, men samtidigt vill man inte oroa sig.

Jag hoppas ju på att det kommer lösa sig, på något sätt. Att Saab lägger ner är klart nu, de kommer inte att studsa tillbaka, men förhoppningsvis kommer folk att starta upp egna företag, förhoppningsvis kommer Trollhättan inte dö. En epok har gått i graven, Saab som funnits så länge jag kan minnas finns inte mer. Men vi är starka och vi kommer gå ännu starkare ur det här. Trollhättan kommer överleva, mot alla odds!