Än en gång frågar någon mig; "Ska du inte skaffa pojkvän då?" på vilket jag svarar; "Jag trivs bra ensam" och får en förvånad blick i gengäld. För det verkar vara svårt att förstå att inte alla människor i världen önskar sällskap dygnet runt, att det faktiskt finns de av oss som njuter av ensamheten och som får sitt sociala behov tillgodosett på andra sätt än att bo tillsammans med någon. För egen del trivs jag så bra med att bo ensam att jag sällan tänker på att ha en partner i mitt liv, jag har liksom ingen nytta av en man.
För det är i dagsläget det enda jag kan se som positivt med att bo med någon, nyttan, bekvämlighetsfaktorn. Någon att dela hushållssysslorna med, någon att handla mat med och någon att ha sex med. Jag behöver ingen att umgås med för det har jag andra människor i mitt liv, jag behöver ingen att prata med eller dela mina vemödor för jag har ett fullt fungerande kontaktnät. Så vad ska jag med en man till när jag kan städa själv, min syster hjälper mig med storhandlingen och sex är något som jag inte haft på så länge att jag slutat bry mig.
Visst är en partner något mer än en sak att använda för att det är bekvämt, det är ju hela den här kärleksbiten och visst, jag kan hålla med om att det är underbart att vara kär och att älska någon men jag förstår ändå inte grejen med att aktivt söka efter en partner och lever efter filosofin att händer det så händer det. Eftersom jag inte ens inaktivt söker en partner så lär det väl bli så att det inte kommer hända men nu när syrran och svågern försöker få barn så har jag istället ställt in siktet på att bli den roliga mostern som skämmer bort syskonbarnen.
Däremed inte sagt att jag helt gett upp tanken på att ha ett familjeliv, i alla fall inte om tidigare mönster kommer upprepa sig och jag följer i min systers fotspår. Hon må vara den yngre av oss men hon har alltid ordnat med sitt liv ett par år innan jag själv fått tummen ur och gjort detsamma. Om detta mönster nu kommer upprepa sig så lär jag vara i ett förhållande och på smällen sisådär tre sekunder efter att min syster fött barn. Hur det än blir; rolig moster eller familjeliv för egen del så är jag säker på att jag kommer fortsätta värdera min ensamhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är ju "faster´n som skämmer bort" mina syskonbarn och det fungerar ju alldeles utmärkt:))) Alla är vi ju olika, jag kan också tycka om att vara för mig själv även fast jag lever i tvåsamhet. Man kan behöva lite space ibland och bara få vara. Du har ju tiden för dig...dyker det upp nån "pralin" så gör de;) Annars har du väl fått lite fina erbjudanden där borat på krono *fniss*
SvaraRaderaJag avundas människor som bryr sig MINDRE ju längre de inte har sex.
SvaraRadera