Förbannat stolt förskollärare

I senaste numret av tidningen Förskolan kan man läsa om förskolan Utflex, en privat förskola i byn Varuträsk utanför Skellefteå, där man inte bara erbjuder föräldrarna pedagogisk omsorg för deras barn utan även tjänster så som hämtmat tillagad av förskolans kokerska, barnpassning på kvällstid och till och med vård av sjuka barn så att föräldrarna inte ska behöva ta ledigt från jobbet. Enligt förskolchefen Marie-Louise Nordin är tanken att man vill "hjälpa stressade föräldrar, som kanske inte har anhöriga i närheten, att få bukt på vardagen".

Visst låter det ädelt och hjälpsamt men jag ställer mig ändå frågan om matlagning och barnpassning är en del av min yrkesroll och jag tycker definitivt inte att jag ska eller kan erbjuda ett sjukt barn den omsorg som en förälder kan. För inte så länge sedan skrev jag om min roll som förskollärare och den stolthet jag känner över att vara en del av barns lärande, samt hur viktigt det är att förskollärarna får sig ett ordentligt lyft i och med den reviderade läroplanen samt den lärarlegitimation som nyligen infördes för att höja statusen på vårt yrke.

"... blir det utbrett [att förskolor erbjuder extratjänster] kan det nog finnas en risk för att den allmänna synen på förskolan, som har förändrats från att vara en verksamhet enbart för att föräldrarna ska kunna arbeta eller studera till att vara en förskola också för barnens egen skull, kan falla tillbaka" [Marie Gummesson, ordförande i Lärarförbundets skolformsnämnd för förskolan, tidningen Förskolan nr 9 2011]

I sken av detta citat känns det otroligt fel att förskollärae skulle tycka att det i deras yrkesroll ingår att ta hand om barn på föräldrarnas fritid eller att ta hand om sjuka barn så att föräldrarna ska kunna arbeta istället för att ta ut VAB-dagar. Dessa extratjänster gör ingenting för att höja läraryrkets status, snarare tvärtom då den enbart förstärker de missuppfattningar som redan finns om att vi i förskolan är en förvaringsplats dit föräldrar kan lämna av sina barn så att någon annan kan hålla ett öga på barnen i ett par timmar.

Som jag skrev i mitt inlägg för några veckor sedan så är i alla fall inte jag någon barnvakt, jag är lärare precis som vilken annan lärare som helst och jag har då aldrig hört talas om någon skola där personalen erbjuder sig att ta hand om barnen utanför arbetstid eller dit föräldrarna kan komma för att köpa matlådor så att de ska komma "iväg från jobbet direkt till träningar på kvällen och då tycker [Marie-Louise Nordin] att det känns bra att kunna erbjuda ordentlig färdigmat istället för en hamburgare eller pizza på vägen".

Jag håller med några av kommentarerna på tidningen Förskolans Facebooksida; "... är barnen till det yttersta föräldrarnas ansvar eller samhällets? Om 'samhället' (förskolan) ska ta hand om barnen när de är sjuka. Jag tror på att förskolan är för barnen, för deras lek, lärande och utveckling" och "Vi har pedagogisk utbildning och ett pedagogiskt uppdrag och i och med en ny läroplan och lärarleg, trodde jag att uppdraget skulle bli tydligare. Sjukvård och hämtmat ingår inte i förskolans uppdrag!"

Sedan är ju inte alla negativa, på förskolan Utflex anser i alla fall förskolchefen att systemet fungerar och man får ju anta att även hennes anställda gör det. På tidningen Förskolans Facebooksida kan man även läsa; "Hämtmat är en jättebra idé, att föräldrar kan få med sig bra mat från förskolan och umgås med barnen istället för att stå i köket", men någon var även av åsikten att; "Vem avgör vad som är bra mat? Är det en orimlig tanke att föräldrar umgås med sina barn även i köket?" Till den sistnämnda vill jag bara säga; Hurra!

För varför ska inte föräldrar och barn umgås även hemma i köket, varför ska matlagning ta tid från umgänget? Det finns inget som säger att föräldrar måste vara dessa sönderstressade nervvrak som lever sitt liv i ständig rörelse och hoppar mellan än det ena, än det andra. Jag har ondgjort mig över det förut, alla dessa människor som inte tycker att deras liv är kompletta om de inte är upptagna med något varje vaken minut och som tycker att det är viktigare att barnen tränar fotboll tre dagar i veckan än att vara hemma med sina föräldrar.

Hur bra förskolan än är så finns det saker som inte ens vi kan erbjuda och där ingår saker som matlagning och bakning, för att inte tala om möjligheten att låta barnet vara den enda som får all förälderns uppmärksamhet och omsorg vid sjukdom. Om det inte framgått redan så tycker jag hela idén är löjlig. Jag är inte barnvakt, jag är inte sjuksköterska och jag jobbar inte i restaurang. Jag är förskollärare och förbannat stolt över det så varför skulle ja elle rnågon annan lärare vilja sudda ut gränserna mellan vad som tillhör vårt yrke och vad som inte gör det?