Livet här och nu

Utan att gå tillbaka i bloggarkivet har jag en känsla av att det varit lite dyster här på senaste tiden vilket faktiskt inte speglar hur jag känner mig just nu. Ja, jobbet är tungt och utan mediciner mot min fatigue är jag glad för varje dag jag överlever, men jag mår ändå över förväntan bra. Det varma vädret som håller i sig har varit underbart och bristen på regn har bara gjort saken bättre. Mitt i vanliga fall mycket upptagna sociala liv online har fått ta ett kliv tillbaka så att jag ska kunna fokusera på mig själv och att bara vara.

Jag finner mig själv allt som oftast framför datorn där jag tittar på film efter film medan jag pysslar med mina handarbeten, projektet just nu är en 3x2 meter duk som mamma ska få i julklapp. Varje helg verkar bjuda på något äventyr, vare sig planerat eller ej och varje dag går jag till jobbet med lätta steg. Det är underbart att känna sig så glad, så fri från allt det där mörka som ibland tar över mina tankar och mitt liv. Jag är till och med så lycklig att andras överdrivna klagande inte berör mig nämnvärt, det kan till och med roa mig ibland.

Jag känner mig mer och mer som den gamla Anne, hon som sakta men säkert gick förlorad när min MS började tära på min kropp. Jag var tvungen att förändras, att tänka annorlunda för att ens orka med dagen, men det känns nu som att de två personer jag varit i mitt liv, den före MS och den efter, äntligen kan mötas och bli densamma. Kanske var lite egentid allt jag behövde, en återgång till hur mitt liv såg ut när den enda jag behövde tänka på var mig själv och slapp ägna energi på att oroa mig för en osäker framtid med en kronisk sjukdom.

Det känns som att jag fått tillbaka lite av min framtidstro nu, eller kanske snarare att jag slutat tänka på framtiden och vad den kan föra med sig och istället koncenterar jag mig på nuet. Det är en underbar tid att vara vid liv och att leva livet. Morgondagen lär komma vare sig jag vill det eller ej och ingen vet vad den kommer föra med sig, bra eller dåligt, men just nu känns det inte som att jag behöver tänka på vad som skulle kunna ske och istället fokusera på vad som faktiskt händer och njuta av varje vaket ögonblick här och nu.