Gammal favorit i ny tappning

När jag var liten älskade jag sången Flickan och Kråkan med skräckblandad förtjusning, för samtidigt som det var en av de absolut vackraste sånger jag kunde tänka mig så fick den mig även att bli alldeles tårögd. Det var fruktansvärt jobbigt att nästan börja gråta varje gång vi hade musiklektion och sjöng just den här sången - och samtidigt så ville jag inget hellre än att få sjunga den varje chans jag fick.

För ett par veckor sedan hörde jag låten på radion i den här tappningen och blev helt kär en gång till. Idag när jag hittade videon på en annan blogg påmindes jag om att jag ju skulle kollat upp det redan när jag hörde den på radion. Just nu sitter jag och lyssnar på sången för sisådär femte gången på tre timmar och jag får väl erkänna att när han sjunger om den skadeskjutna kråkan i flickans famn så tårar det sig i ögonen.