Rättigheter, skyldigheter och kränkningar

Idag skriver både Patrik och Vilsen om rättigheter och skyldigheter, eller kanske snarare om hur en del människor verkar anse att de har rätt till än det ena än det andra medan de avsäger sig allt ansvar för sina handlingar. Det här är något som jag tänkt på många gånger, en sådan där sak som poppar upp då och då när man inser att vissa personer tror att de kan göra vad som helst utan konsekvenser.

För alla oss andra som lever i den verkliga världen och inte tror att allting handlar om oss och hur våra behov helst ska tillgodoses utan en tanke på hur det påverkar andra människor, vi vet så klart att det finns två sidor av allt och vill man åtnjuta de rättigheter som vårt samhälle ger oss så får man också vara beredd på att det krävs vissa saker av oss, att vi har skyldigheter gentemot detta samhälle.

Man kan inte gå genom livet i tron att man kan och får göra precis vad som helst men tyvärr verkar detta vara en allt vanligare tro och kanske framför allt bland många av "dagens ungdomar", som Patrik skriver i sit inlägg. "Uppfattningar om frihet under ansvar, förtjänade privilegier och att det finns andra människor i världen med precis samma rättigheter som man själv, de känns döende."

Det finns en egoism i världen och tyvärr får nog vi inom förskola och skola ta på oss en del av det ansvaret, det är trots allt vi som efter läroplanens devis uppfostrar de framtida samhällsmedborgarna till personer som är vana vid att saker och ting sker på deras villkor, att deras behov och önskningar alltid står i centrum, att de har rätten att besluta. Tyvärr lär vi dem inte att allting kan man inte styra.

Att det finns en anmälningssjuka i svenska samhället gör knappast saken bättre, att alla är så jävla medvetna om sina rättigheter att det går till överdrift precis som Vilsen skriver; "Det är himla viktigt för vissa att påpeka sina rättigheter. Det ska klagas, det ska bestämmas, anmälas och hm... djävlas. För att man har rätt att göra det! Varför är det inte lika självklart att tänka att man har även skyldigheter..."

För många år sedan arbetade jag på en förskola där det varje dag efter lunch hölls en lässtund. Just den dagen satt jag i soffan med ett halvdussin barn varav en pojke hela tiden störde; pratade, knuffades, kröp över sina kompisar. När han för tredje gången började kräla iväg tog jag tag i hans fot för att hålla honom på plats och han skrek åt mig att jag inte fick slå honom och han skulle berätta för polisen.

Det var första och enda gången jag blivit hotad med polisanmälan av en femåring men inte så sällan får jag höra av barnen på jobbet att de minsann ska berätta för sin mamma eller pappa att jag sa nej till dem, att jag sa åt dem att sitta på sin plats vid matbordet, att jag ville att de skulle sluta skrika, att jag sa ifrån på skarpen när de använde fula eller snuskiga ord. För alla vet att de har rättigheter, även barn. 

Tyvärr har samma barn (och vuxna) inte samma förståelse för att de även är medskyldiga till det klimat som existerar i förskolan, skolan och på arbetsplatser och andra offebtiga platser. Det är en skrämmande utveckling där ordet kränkning fått en hedersplats, konstant hör man talas om folk vars rättigheter blev kränkta när busschauffören bad dem sluta sparka på sätena eller när de var asberusade och nekade inträde till en bar.

Allting handlar om mig och mig själv och hur jag ska få göra precis vad jag vill utan att någon någonsin kan neka mig. Jag vet inte vad ni tycker, kära läsare, men om samhället fortsätter utvecklas på detta sätt så är i alla fall jag en smula orolig för morgondagen. För dessa egocentriska barn och ungdomar kommer ju bli vuxna en dag och vi kan nog bara gissa hur världen kommer att se ut under deras styre.