Inte en sådan illa dag trots allt

Jag var hos tandläkaren idag. Ja, det var alltså dags igen. En gammal lagning som gått sönder, behövde tas bort och ersättas. Men det var sista besöket idag, jag behöver inte gå tillbaka till tandläkaren på flera månader, inte förrän i oktober då de ska plocka bort den temporära fyllning jag fick för en månad sedan. Har tanden självläkt läggs en permanent fyllning i, annars är det tal om... rotfyllning.

Jag vet vilket helvete min syster haft som rotfyllt en tand (eller var det två?) och jag vill helst slippa eländet. Förutom en benägenhet att bita sönder tänderna (tre trasiga visdomständer och en sabbad fyllning har väl lärt oss det om något) så har jag ändå relativt bra och friska tänder och jag levr alltså på hoppet om att tanden ska läka ut av sig själv och jag slipper några större ingrepp fram i höst.

Efter tandläkarbesöket drog jag fram mobilen för att köpa SMS-biljett till bussen men såg istället att jag hade två missade samtal från min syster. Precis när jag ska ringa tillbaka till henne ringer hon igen och det hela slutade med att hon hämtade mig, körde olagligt på en enkelriktad gata (som ändå hade en skylt om väjningsplikt vid utfarten?!?!) och vi åkte iväg för att bränna lite pengar i terapisyfte.

Nu när syrran är gravid, på tjocken, på smällen, har en bulle i ugnen, så försöker hon leva mer ekonomiskt och spara på slantarna istället för att plöja igenom lönen genom att köpa skor och kläder för en stor summa varje månad. Idag tog hon ut sin köplust genom att istället fresta mig med diverse klädesplagg tills jag kom hem med två par jättefina joggingbyxor och ett par linnen i glassiga färger.

Det blev även en bok som min syster suktade över men tyckte var lite för dyr så jag köpte den till henne, en jättefin bok till bebisen där allting från första ultraljudsbilden, till första leendet och första dagen på förskolan täcks in, allting illustrerat med superfina bilder på djur och med roliga rubriker som hur mycket mamma och pappa gick upp under graviditeten och vilka namn de funderade på men ratade.

Fast det där med namnet lär väl bli enkelt, min syster har sedan säkert tio år vetat vad hon ska döpa sina barn till och efetrsom hon är övertygad om att det är en pojke så lär det bli ett av de där tre namnen hon alltid velat ha. Fast jag har inte så finkänsligt påpekat att om det blir en flicka så får hon väldans gärna heta Anne i mellannamn. Ja, vad tusan, om det är en pojke kan han väl också få bära mitt namn.

Det där var ett sidospår och vad det än var jag hade för avsikt att skriva om har nu fullkomligt försvunnit ur mitt huvud. Eftersom jag dessutom känner att jag börjar få huvudvärk ska jag inte anstränga mig alltför mycket för att försöka minnas vad det än var. Istället tänker jag krypa ner i sängen, dra lammullspläden över mig och läsa en stund innan det är dags att släcka lampan för natten.