Jag avskyr verkligen att inte ha tillräckligt med pengar, särskilt när man inser att man bara har några hundralappar att leva på i ytterligare två veckor till nästa löning. Efter en snabb rundringning till familjen så har jag kammat noll, av den ena eller andra anledningen så är det ingen som kan (eller vill) låna mig ett par hundra. Dessutom försöker min syster mästra mig om att vara sparsam och leva på marginalerna i ett par veckor.
Det hade något varit mer övertygande om hon inte talat om ett sparsamt leverne mindre än en minut efter att hon berättat för mig att hon var och handlade kläder - igen - för ett par dagar sedan, eller att hon storhandlade mat tidigare i veckan och nu "bara" har kvar si och så mycket. Jag är antagligen bara missunnsam, men det svider i skinnet när inte ens familjen kan hjälpa en på traven. Det är ju inte direkt ett låntidslån det gäller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar