Imorgon blir jag hemma från jobbet, det går inte längre. Jag har pressat mig själv till max denna veckan och idag när jag kom hem så slog det till ordentligt och jag fick tvinga mig själv att inse att jag inte skulle vara till någon nytta på jobbet imorgon. Var tvungen att ringa in, med gråten i halsen ska tilläggas, och meddela mina kollegor att de blir ytterligare en man kort imorgon - och det bara var jag och en till som skulle jobba.
Övriga tre är av en eller annan anledning hemma imorgon och jag drog mig verkligen för att ringa in, men en vän övertygade mig om att jag måste tänka på mitt eget bästa - och det är nog på tiden. Denna veckan har inte varit snäll mot mig och jag kände redan igår att jag inte skulle orka en dag till, men på något sätt gick det även om jag var nära att bryta ihop ett par gånger. Det kändes skönt att komma hemma och slappna av.
Sedan kom ju så klart den jobbiga stunden när jag blev tvungen att inse att jag faktiskt har begränsningar och att botten nu är nådd (existerar det ordet verkligen?). Jag hoppas att jag kommer återhämta mig under fredagen och helgen, men det lär bli till att vila, vila, vila. På måndag är det nya friska tag men det tänker jag inte låtsas om just nu, nu är det en dag i taget som gäller och jag tänker koncentrera mig på att må bättre.
Har i alla fall varit iväg till Apoteket och hämtat ut nästa laddning bromsmedicin och vakenhetspiller (som fortfarande inte funkar, men vad fan). Nu har jag mediciner, mat och lite nya filmer. Jag behöver inte gå ut på hela helgen, jag kan bara ligga här hemma och vara till besvär för samhället med min sjukskrivning och svindyra mediciner och det faktum att vikarie måste sättas in. Är det överdrivet att fnittra lite ondskefullt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hejpårej vännen!
SvaraRaderaKlokt av dig att stanna hemma i morgon. Mia tycker det är så 3vligt att få komma in å jobba lite extra hos oss, så du kan känna dig helt lugn o trygg. Nu har du kämpat och kämpat väldigt länge fastän din kropp protesterat på många vis, och nu sa kroppen ifrån...big time! Tänk bara här och nu, försök koppla av och vila i den mån det nu går med de där jädrans eländiga pillren;) Film låter som en utmärkt bra medicin. Ta hand om dig, kram!
Tack! Nu känns det genast mycket bättre, särskilt att veta att det inte kör ihop sig totalt på jobbet. Det är ju det man har lite ågren över, särskilt eftersom denna veckan varit lite körig i största allmänhet. Men kompisen har ju rätt, det är nog dags för lite Anne tid nu. Ha det gott och lycka till med vaccineringen. Du ska fortfarande ta sprutan imorgon eller? Kram
SvaraRadera