Nedräkning

Nu har nedräkningen till 29 november börjat för andra året i rad, vilket betyder att det är två år sedan jag fick min diagnos. Det känns som att sista tiden enbart handlat om min sjukdom, sjukskrivning, bromsmedicin, vakenhetspiller, rädslor och framtidstankar om livet med MS. Jag brukar säga att jag är Anne, jag är inte min sjukdom, men den senaste tiden har det tyvärr blivit så att MS:n tagit över mer och mer av mina tankar.

Jag antar att det bara är naturligt, med tanke på alla turer kring det faktum att min ettårsperiod som sjukskriven snart går ut, samt att jag nu tar de där äckliga små vita pillren varje dag. Jag har haft ångestattacker i ett par dagar nu och vill verkligen inte ta pillren längre även om de hjälper mig hålla mig vaken vissa dagar. Det känns inte värt det att slippa sova middag varje dag, om man istället måste känna den här tunga ångesten.

Men jag tänker fortsätta, bara för att alla andra biverkningar ju faktiskt gett med sig (utom huvudvärken) och jag hoppas att även ångesten ska göra det. Om inte så får jag väl anta att den beror på något annat, men vad det än må vara så sitter det djupt i det undermedvetna. Så jag tänker kämpa på, hålla mig positiva och framför allt vara mig själv och inte min sjukdom. Det är mycket trevligare att umgås med Anne än med MS.