Lugnt läge

Nu känns allting genast mycket bättre, nu när sjukpenningen är insatt på kontot och lönebeskedet dimpet ner i brevinkastet. Har redan räknat ut hur mycket jag får in och hur mycket som ska gå ut när jag sätter mig och betalar räkningar på lördag och det var inte så illa som jag trodde. När alla utgifter är betalda har jag faktiskt ett par tusen kvar till sådana lyxartiklar som mat, cigaretter och toapapper. Livet leker ska ni veta.

Skönt är det i alla fall att jag inte står för julfirandet i år. I år har den äran fallit på min kära syster, som jag misstänker kommer få ett nervöst sammanbrott innan julhelgen är över. Hon är en jättebra syster men hon vill att allting ska vara perfekt och stressar ihjäl sig för att se till att det blir det. Vet inte var hon får det ifrån, för det är då inte jag. Jag gillar genvägar och tycker inte att en dammråtta under sängen är så farligt.

Jag anar att det hysteriska städbehovet och behovet av att behaga alla kommer från vår mamma som är en städnisse och perfektionist av extrema mått - eller var åtminstone det. Hon har lugnat ner sig lite med åren, medan min systers knepiga beteende istället blivit värre - och jag har helt revolterat mot besattheten att städa och gör detta så lite och så sällan som möjligt. Till min mamma och systers stora besvikelse, ska tilläggas.

Vad jag skulle behöva är antagligen en städerska, någon som faktiskt bryr sig om att allting är skinande rent. Kanske till och med någon som kan laga mat och vika ner täcket i sängen på kvällen. Fast det skulle nog kännas som att bo på hotell och det verkar vara jobbigt i längden. Dessutom var aldrig min dröm att ha hushållerska, det var min systers dröm medan vi satt och fantiserade om framtiden. Nu är hon hushållerskan.