Jag har väldigt lätt för att fastna i saker, sådant som egentligen är totalt orelevant för mitt dagliga liv, sådant som sätter far på tankarna men inte leder till något. Just nu heter den besattheten Game of Thrones och bokserien A Song of Ice and Fire som den bygger på. Inte bara tittar jag på TV-serien, jag har även börjat läsa böckerna (igen!) och de flesta av mina teckningar har motiv från serien.
Jag suckar tyst över mina favoritkaraktärer och spenderar alldeles för mycket tid på att fundera på deras vänskap, kärleksförhållanden och gräl. Jag oroar mig för att ta mig an att rita de karaktärer jag tycker mest om, undrar hur jag ska klara mig tills säsong tre börjar, lever mig in totalt i böckerna och målar upp en värld jag älskar och hatar, som frustrerar mig och engagerar mig i löjligt hög grad.
Jag har alltid läst mycket, alltid haft lätt för att leva mig in i de karaktärer och miljöer som beskrivs i böckerna, många av mina favoritkaraktärer är nästintill lika verkliga för mig som min familj och mina vänner - eller åtminstone som bekanta jag råkar veta väldigt mycket om. Man kan undra hur jag, med min extremt aktiva fantasi och inlevelseförmåga, har så jäkla svårt att skapa på fri hand.
Min syster undrar varför jag aldrig ringer henne, min kollega frågar om jag inte vill ha ett förhållande och folk i största allmänhet verkar tro att jag lever ett ensamt litet liv. Men det är inte riktigt sant. Jag är visserligen, tekniskt sett, ensam men jag har alltid varit nöjd i mitt eget sällskap. Har jag bara en bra bok eller en film att leva mig in i så klarar jag mig alldeles utmärkt utan fysisk kontakt.
En annan sak som är bra med att leva större delen av tiden i sitt eget huvud är att jag kan stänga av när jag vill, när jag är extra ljudkänslig är det ingen som vill prata med mig eller som förväntar sig att jag ska prata med dem. När jag är trött är det bara att lägga undan boken eller stänga av filmen. Min fallenhet för att bli besatt av ovidkommande saker låter mig ha det bästa av två världar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar