Is och ättika

Idag på eftermiddagen var jag hos tandläkaren för att kolla upp den där tanden jag fick en tillfällig lagning i, i våras och som även var anledningen till mitt återbesök tidigt i somras då en del av den kvarvarande tanden gick av och jag blev tvungen att söka akuttandvård - och fick halv ansiktsförlamning på köpet. Tydligen är det ovanligt att träffa den nerven så idag kallade min tandläkare mig speciell.

Efter att han idag kollat och pillat, knackat och isat på tanden, var det dags att borra ur eländet. Eftersom tanden lever så är en rotfyllning, tack och lov, inte aktuell och istället började han arbeta på att lägga i en permanent lagning. Det tog tid och gjorde bitvis ont (men inte så farligt ont) och vid ett tillfälle bad han tandsköterskan om is och ättika och jag började flacka med blicken.

Tyvärr lider min tandläkare av samma åkomma som alla tandläkare verkar lida av, han berättar inte vad fan han håller på med! Där ligger man med bomullsgrejer instoppade i kinderna och saker fastskruvade mellan tänderna och en karl som rotar runt med en hovkrats i miniatyr inne i munnen på en och den jäveln säger inte ett knyst annat än för att be sköterskan om mer tortyrredskap.

I slutändan fick jag en lagad tand och tandläkaren sa att han inte kan garantera att jag kommer ha kvar tanden livet ut på grund av att den blev rätt rejält skadad i somras då den gick av, men att jag kommer ha det ett tag i alla fall. Jag var mest bara nöjd att det hela var över, att tanden var lagad och att jag slipper gå till tandläkaren igen förrän nästa höst när jag ska få en kallelse.