Sista lördagen i oktober hålls den stora höstmarknaden i grannstaden och folk drar man ur huse för att komma dit. Det finns inte en parkeringsplats att få och på vissa ställen mellan marknadsstånden är det så trångt att man blir stående en stund innan man kommer vidare. Det luktar höst och frityrmunkar och i vart och vartannat stånd säljs det tio par strumpor för hundra kronor.
Det finns få saker jag älskar mer med hösten än just Oktobermarknaden och jag har gått nästan varje år sedan jag flyttat ner hit från Dalslands mörka skogar för tolv år sedan - och varje år är det samma sak. Vart man vänder sig blir man antingen rammad av en barnvagnsmarodör eller också är det en pensionär som försöker kapa hälsenorna på en med hjälp av deras valda vapen; rullatorn.
Att man sedan står där med begynnande blåmärken på benen medan man får en sur blick eller ett vasst ord från ansvarig förälder eller pensionär, det gör knappast saken bättre. Tyvärr är dessa två grupper de som drar ner betyget på hela marknadsupplevelsen. Men det som är riktigt beklämmande och som får det att göra ont i mig är alla stackars hundar som släpas runt i folkmassan.
Hur tänker dessa jävla hundägare som drar med sig sina hundar av olika storlekar in bland tusentals ben och sedan inte verkar märka hur nervösa och rädda djuren är, hur de sänker huvudet och drar in svansen mellan benen och ser sig omkring med vidöppen, flackande blick. Jag blir illamående och ledsen bara av att tänka på hur fruktansvärt det måste vara för dessa stackars djur.
Idag efter att vi hunnit gå runt en liten stund passerade vi ett par med två medelstora hundar. Mannen och kvinnan stod och pratade med en annan man och han frågade; "Hur funkar det för er att ha med hundarna idag?" och fick till svar att det gick jättebra. Samtidigt stod de två hundarna med svansarna mellan benen och ledsna ögon och jag fick lust att sparka på de jävla ägarna.
Det är väl klart som fan att det går bra. För ägarna! De kan ju se annat än en massa ben och trampande fötter i tunga höst- och vinterskor. Det är inte de som går med bara fötter där folk slänger allt möjligt skräp. Jag förstår verkligen inte hur man ens kan komma på tanken att ta med sig sina hundar till ett ställe med så många människor i rörelse. Hur kan man vara så grym mot ett stackars djur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar