Jag, ett blåmärke

Idag har jag ont, något jag sällan brukar ha, i alla fall inte på det här viset. Värken började häromdagen i armbågen, allting gjorde ont, vare sig armen var böjd eller utsträckt, vare sig jag grep eller lyfte eller inte gjorde något alls. Sedan har värken hoppat runt i kroppen lite som den själv behagar, slår till utan förvarning på nästa ställe. Idag är det värre än det varit hela veckan för idag gör det ont överallt samtidigt.

Tidigare ikväll gjorde det så förbannat ont i nacken, en smärta som inte ens går att beskriva, och vad jag än gör så går den inte över. Jag antar att det är vad som kallas nervsmärta, eftersom varken massage eller en varm vetekudde hjälpte. Nu känns det lite bättre i nacken men jag har istället vansinnigt ont i handleder, fingrar, höfter, knän och hela ryggen känns som ett enda stort ömmande blåmärke.

Till råga på allt så känner jag huvudvärken smyga sig på, det gör ont bakom ögonen så att det skär in i skallen och jag känner mig i största allmänhet som om jag blivit misshandlad inifrån och ut. Jag är glad att jag slipper uppleva det här dygnet runt för även om jag har en rätt hög smärttröskel (om än en väldigt låg gnälltröskel) så vet jag inte hur länge jag orkat med att ha det så här hela tiden, utan uppehåll eller lindring.

Jag tänker gå och lägga mig och hoppas att jag kan somna trots att det gör ont och utan att det börjar bränna i fötterna, vilket det har gjort av och till de senaste nätterna. Just nu känns fötterna helt normala, svala och sköna, så jag hoppas på det bästa. Vill verkligen slippa det här nu när jag ska åka iväg på semester så snart. Imorgon bär det i alla fall iväg till Göteborg för lite mellanlandning hos min resekamrat innan resan.