De senaste veckorna när det varit då där olidligt varmt att man svettas bara man blinkar, har varit verkligen helt underbara för min del. Precis som de flesta andra så kan jag tycka värmen är jobbig, särskilt när det är en kvav och kvalmig värme istället för torr hetta. Men jag överlever precis som folk gör mest. Det jag tycker är slönt med värmen är att ju varmare det blir, desto piggare blir jag, nästan så att jag blir MS-frisk.
Jag har inte sovit middag mer än en eller två gånger de senaste två veckorna, blir jag trött så går jag och lägger mig i tio minuter och vilar medan jag läser en bok och sedan är jag redo att fortsätta dagen. Även andra symptom har blivit bättre, jag känner inte av domningarna lika mycket och även om jag har blivit svagare i vänsterarmen så är det ändå så pass hanterligt att jag knappt behöver tänka på det annat än när jag bär saker.
Men så igår mulnade det på, det var grått och trist hela dagen och fram på kvällen så spöregnade det. Ett par timmar senare känner jag hur högerbenet domnat bort totalt, jag hade ingen ytkänsel alls från höften ner till fotleden. Idag känns benet lite stumt och det pirrar som bara den i vänsterarmen, det känns ungefär som att armen somnat och är i stadiet mellan att "sova" och att vakna upp. I korthet; det är inte kul.
Men nu är det bara några dagar kvar innan jag kommer vara i Spanien, i värmen och förhoppningsvis kommer den hjälpa mig hålla mig vaken i en veckas tid. Vore ju inte kul att behöva ta en tupplur varje dag på sin semester, även om jag antar att man ska ta seden dit man kommer. Kanske blir det en liten siesta någon gång ibland men sova det tänker jag bara göra om jag absolut behöver det - också mitt i natten så klart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar