Tidsoptimister är irriterande

Min mamma har tjatat på mig i en vecka nu om att jag ska börja packa men jag har skjutit upp det efetrsom jag inte åker förrän nästa helg och det finns liksom tid att bli färdig. Men nu har jag i alla fall packat ner lite saker som jag inte kommer använda under veckan, till exempel ett par handdukar och en av klänningarna som jag köpte nu i veckan. Så man kan väl säga att det går framåt med packningen, sakta men säkert.

Det är så klart fortfarande vansinnigt tidigt men jag har ingenting bättre för mig. Lite senare ska jag iväg med brorsan en sväng men eftersom han aldrig kan ge mig en tid när han faktiskt tänker dyka upp, så har jag ingen aning. Sådant där kan jag irritera mig något så vansinnigt på, folk som antingen säger en tid och sedan dyker upp två timmar senare, eller folk som aldrig bestämmer sig och sedan bara dyker upp.

Min syster är den första typen och min bror den andra, och jag har alltid varit nästan sjukligt punktlig och gärna en kvart tidig. Det är något jag försöker lära mig av med, det får räcka att vara i tid helt enkelt. Men ni kan ju tänka er vad det gnager i i mig när folk säger att de ska komma vid ett-tiden och sedan dyker up vid tre, eller när folk säger att de kommer "nån gång på onsdag" och man bara g¨r och väntar och väntar.