fredag 2 oktober 2009
Alltid den sista att få veta...
... oh, wow. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga, tänka eller tro. Det känns som att få en hård smäll i bröstet, en hink med glödhett vatten över huvudet och en örfil - allt på samma gång. Samtidigt som det bränner bakom ögonlocken så vill jag bara skratta. Varför vet jag inte, det känns en aning som lättnad och en aning som hysteri och i huvudet studsar tanken "Vadå gift? Din jävla råtta!" Det här hade jag inte väntat mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar