Läkarförakt

Nu är jag lite förbannad på folk som ständigt gnäller på läkare och förväntar sig att de ska vara mirakelarbetare a lá Jesus som botar de blinda och halta. Det är precis som när folk beklagar sig på de som jobbar på Försäkringskassa, som ständigt får utstå spott och spe för att de inte är tankeläsare. Aldrig att jag skulle få för mig arbeta som varken det ena eller det andra, och alltid behöva ha med självutnämnda experter att göra.

Dessa imbecilla idioter som inte bara vet och kan allt, utan även beklagar sig över att deras läkare - som har flera års utbildning - inte vet ett smack. Handlar det om avundsjuka eller är det helt enkelt otålighet? Man kan ju undra, särskilt när man ständigt läser om folk som tycker att deras läkare är så usla eftersom de inte kan besvara minsta lilla fråga på plats. Jag undrar om de där förståsigpåarna skulle klara av att göra det.

Varför är det så att läkare ska kunna ge svar på plats, medan de flesta andra yrken kan ges lite tanketid innan de måste komma med ett svar på svåra frågor? Jag blir irriterad och just nu är den mesta irritationen riktad mot mina medsjuklingar, de självutnämnda MS-experterna som inte gör annat än spyr galla över både sina egna läkare och läkarkåren i största allmänhet. Fy fan! Nu får folk sluta bete sig som bortskämda småungar.

Klaga det gör man när man har något att klaga på, inte för att ens läkare inte kunde rabbla upp den exakta prognosen för ens sjukdom i framtiden, eller veta redan innan vilka biverkningar man skulle få av diverse mediciner. Är det bara jag som tycker det är löjligt att förvänta sig att läkare ska ha en kristallkula i skrivbordslådan som de kan dra fram vid behov? Nä, usch, nu har jag drabbats av akut patientförakt.