Som en människa

Idag känner jag mig som en människa igen, inte som en levande zombie. Jag tog ett vakenhetspiller imorse och sedan ett till vid ett-tiden och jag har varken haft huvudvärk eller känt mig särskilt trött, så kanske börjar de små sattygen äntligen fungera. I alla fall så fungerar de idag och det är ju alltid något. Jag tänker inte ta ut segern i förskott för det kan ju helt enkelt vara så att jag haft en bra dag och att det inte haft med pillren att göra.

Jag tänker i alla fall vara glad för att jag får ha sådana här dagar, även om jag känt mig en aning lättirriterad under eftermiddagen - kanske har det märkts. Förra hösten var jag arg och irriterad hela tiden, men det tycker jag har blivit bättre det senaste året (ännu något att tacka sjukskrivningen för). Jag tänker däremot inte börja vara mesig eller bli alltför gulligull. Jag har mina gränser och dem håller jag på för det mesta.

Det är bara bra för barnen på jobbet att lära sig att man inte kan bete sig likadant med alla, att inte alla accepterar allting man gör. Det tycker jag är skönt, att jag och mina kollegor är så pass olika - och så pass lika också. Sådant jag accepterar kanske inte någon annan gör, och sådant jag säger nej till kanske en av dem säger ja till. Kan man stå för sitt beslut så tycker jag inte alla ska behöva ha samma gränser, vi är alla olika trots allt.