Jag erkänner, jag kör en fuling idag. Just nu sitter jag nämligen på jobbet och väntar på att det första barnet ska dyka upp - om hon dyker upp idag vill säga. Oftast när det är min avdelning som öppnar huset brukar vi ha ett barn som kommer ungefär vid den här tiden men jag glömde kolla i fredags innan jag gick hem om idag är en sådan dag. Så nu sitter jag på en tom avdelning och kan bara vänta på att något ska hända.
Hade ju visserligen kunnat sätta mig med något arbete men för det första så har jag inget kvar att planera (som jag kan komma på så här på morgonkvisten) och för det andra så har jag redan gjort alldeles för mycket planeringstid de senaste två månaderna, med alla kvällsmöten. Så jag fular mig och sitter här och skriver, istället för att vara duktig och gå och ta reda på om det är något jag kan tänkas ta mig för inne på min avdelning.
Ikväll blir det ytterligare ett möte men det ska tydligen bara hålla på i någon timma. Det är inte direkt "easy listening" eftersom det är högste chefen som ska komma och tala om för oss om vi är duktiga eller dåliga (ja, eller vad han nu ska berätta för oss) men förhoppningsvis drar det inte ut på tiden. Dessutom så får jag ju ett par timmar för mig själv innan mötet, efetrsom jag slutar efter lunch och tänker hem och vila.
Jag ska däremot inte sova för nu tänker jag börja med två tabletter om dagen av mina vakenhetspiller. Har än så länge prövat med endast en (med vissa undantag) och har nu äntligen blivit av med biverkningarna. Jag vet inte hur min läkare tänkte när hon ordinerade en medicin som ger sprängande, migränliknande huvudvärk till någon som arbetar minst fem timmar varje dag i en barngrupp med tjugofem ungar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar