Jaha, då krånglar armen igen och har gjort i ungefär en vecka nu. Först antog jag att det bara var en tillfällighet, ett restsymptom eller kanske bara så enkelt som att jag legat fel på armen. Men nu är jag inte längre lika säker, armen känns inte som den gjort förut. Det är inte längre en fråga om att armen domnar bort eller "somnar". Istället är det en svaghetskänsla kombinerat med stickningar så snart armen får vila mer än ett par minuter. Jag är så jävla trött på den här förbannade sjukdomen att jag kan spy!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår att du blir trött på skiten. Du verkar inte få en lugn stund. Det ena avlöser det andra hela tiden.
SvaraRaderaKan du inte trycka på lite och försöka få Tysabri? Jag känner några med ms "på riktigt" och dom har mått så bra sedan dom började med den. Det gör mig glad att se! :)
Hoppas det kommer bättre tider för dig snart!!
Blev kanske lite fel där. Jag menar att jag känner dom "på riktigt".
SvaraRaderaBåde din, min och deras ms är givetvis "på riktigt" det har vi ju inte kunnat missa ;)
Jag förstod vad du menade =)
SvaraRaderaJag har aldrig ens funderat på Tysabri, i alla fall inte som ett alternativ i nuläget. Det känns som att man behöver vara riktigt, riktigt överjävligt dålig för att få det och jag vet inte om jag riktigt är så dålig att det ens är värt att fråga om - också känns det rätt så... slutgiltigt. Som att Tysabri är lite "sista chansen" om du förstår. Kanske om hösten blir jobbig så kan jag i alla fall börja fundera på det.
Tack för din kommentar om bättre tider =D
//Anne
Känner igen dom där tankarna. Bra att veta att den finns där men jobbigt om den dagen man behöver Tysabri kommer :(
SvaraRaderaKämpa på Anne! :)