lördag 10 oktober 2009

Den som alltid ska vara värst

Vissa människor verkar tro att allting är en tävling, och den som har det värst vinner. Jag känner många människor som endast frågar "hur mår du?" för att sedan knappt ge den andre en chans att svara innan de börjar berätta exakt hur illa ställt det är med dem själva. Vissa saker känns till och med löjliga, särskilt när jag ställer dem i jämförelse med mig själv. Missuppfatta mig inte, för visst klagar jag, men med måtta vill jag tro.

Jag har bland annat en bekant som inte klarar av att höra att "jo, jag mår bra, lite trött bara" för trots att hon vet att jag inte menar normal trötthet, så vill hon gärna meddela mig om hur trött hon blev efter att cykla tre mil, bara för att visa att hon minsann är värst - inte bara har hon cyklat tre mil och är hundra gånger mer utmattad än vad jag är, hon är också på något sätt bättre än mig eftersom jag bara promenerat till affären.

Jag har en annan bekant som spinner igång på orden mamma, pappa och bror (men på engelska då eftersom hon är amerikan). Det har gått så långt att jag inte längre kan nämna att jag pratade i telefon med min mamma, utan att hon börjar beklaga sig om hur hennes pappa fortfarande bor med henne - sedan han försökte skjuta ihjäl sin fru, min bekantas mamma, suttit av sitt fängelsestraff och sedan flyttade in hos sin dotter.

Eller varför inte de människor som inte ens frågar hur andra mår, utan istället cirklar som rovdjur tills någon ställer dem frågan. Ytterligare en bekant opererar på detta sätt, gärna med långa trötta suckar och plågade ansiktsuttryck så att någon ska vara dum nog att gå i fällan och uttala de ödesdigra orden "hur mår du?". Jag har slutat fråga denna bekanta hur hon mår, mest eftersom hon är på gränsen till energitjuv.

Nu säger jag inte att jag inte själv kan vara på detta sätt, jag tror nog att nästan alla människor känner behovet av att vara värst. Det jag försöker säga är att man bör välja sina stunder noga, för det känns inte okej att beklaga sig om att man råkat missfärga en t-shirt i tvätten när man försöker bräda någon som precis berättat att läkaren misstänker att de har cancer. Lite tävlingsanda i all ära, men någon måtta får det vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar