Dött kött!

Precis i början efter att jag fått min diagnos och börjat med min bromsmedicin så läste jag allt jag kunde, både om sjukdomen och om injektionerna jag skulle ta varannan dag. Jag läste om symptom och effekter samt biverkningar av medicinen. Det var inte rolig läsning, de influensaliknande symptomen jag drabbades av efter att jag tagit sprutan kunde jag leva med och det var istället de långsiktiga biverkningarna som skrämde mig, ord som nekros gjorde mig yr och illamående.

Nekros är i korta drag "celldöd" och kan uppstå på injektionsstället. Jag såg framför mig hur huden långsamt skulle mörkna tills den var svart och död. Saken blev inte bättre av de enorma röda svullnader jag fick på stickställena. Precis efter injektionen var de alldeles knallröda och såg ut som extra stora myggbett. Två dagar senare när det var dags för nästa spruta så kliade det något enormt på föregående stickställe och den röda fläcken kom tillbaka i all sin härlighet.

De röda märkena får jag fortfarande efter fyra år, det kliar fortfarande och ungefär en gång i veckan får jag de här influensasymptomen som får mig att känna mig sjuk och febrig trots att jag inte egentligen är vare sig sjuk eller särskilt febrig. Det värsta med det är att jag alltid drabbas av febervärk i alla tänkbara leder och ibland får jag sådan hemsk frossa att jag ligger och skallrar tänder halva natten.  Men på plussidan har jag i alla fall inte drabbats av någon nekros.

Det värsta som har hänt är att huden på magen blivit lite "seg", jag måste trycka till lite extra för att nålen ska gå igenom och jag är rätt säker på att den mörka fläcken under naveln är mer eller mindre permanent. Lyckligtvis kan jag fortfarande visa mig på stranden sommartid eftersom allting med min MS, från symptom till medicinska biverkningar, blir bättre när det är varmt och på sommaren drabbas jag sällan av de röda svullnaderna, åtminstone inte av storleken pingisboll under huden.

Hur mycket nytta medicinerna har gjort för mig vet jag inte, jag har ju haft några skov under de senaste fyra åren även om de varit små och kroppen har klarat av medicinerna rätt bra om man bortser från lite biverkningar då och då. Däremot så visade ju min senaste MRI att hjärnan fått ta en del stryk och det är mindre bra så nu ska jag få göra en ny magnetröntgen och eventuellt byta bromsmedicin (vilket jag är rätt säker på att jag nämnde för inte så länge sedan).

Det ska bli skönt att slippa sprutorna och istället få antingen tabletter eller månatliga besök på sjukhuset för att få bromsmedicin i dropp, men samtidigt knner jag en viss tvekan. Man vet ju vad man har men inte vad man får. När jag vet hur det blir kommer jag säkert läsa allt jag hittar om diverse biverkningar, mer än jag redan vet i dagsläget eftersom jag redan vet en hel del om båda medicinerna jag kan få. Förhoppningsvis är nekros inte en av biverkningarna.