Min lilla tupplur idag efter jobbet blev enormt skrämmande och ångestladdad då jag drömde att jag träffade en kille på en fest, en kille jag inte ens gillade, men han fattade intresse och på något sätt blev jag kvar hemma hos honom efter festens slut. Han vägrade låta mig gå och frågade flera gånger om jag inte gillade att vara (upp-)tagen, och om jag tvekade med svaret ens en sekund så drog han mig i håret och ruskade om mig. Jag vaknade precis när jag var mitt uppe i mitt planerade flyktförsök, genomsvettig och med magont.
Jag har aldrig varit i ett förhållande med någon som slagit mig och det närmaste jag kommit ett förhållande där jag inte vill vara tillsammans med killen inträffade när jag var tretton år gammal och han helt enkelt vägrade göra slut. I ett sista desperat försök att bli av med honom bad jag min mamma att prata med killen och förklara att jag inte ville vara ihop med honom längre. Hon vägrade ända tills jag storgråtande förklarade att jag redan försökt göra slut i en veckas tid och killen ignorerade mig eller vägrade blankt.
Men som sagt, slagen har jag aldrig blivit och varför jag skulle drömma något så hemskt vet jag inte. Däremot delen där killen tvingade mig fylla i ett frågeformulär genom att trä garn genom hål i en pappskiva, det vet jag exakt varför jag drömde om. Igår eftermiddag trädde min kollega snöre på en kartongbit som barnen sedan skulle kunna väva "mattor" på och mitt undermedvetna tyckte visst att det var något jag behövde bearbeta ytterligare genom att låte det vara med i min hemska dröm.
Min dröm från imorse var långt mer behaglig även om det var märklig och istället för första person som min mardröm så var det istället en tredje person-dröm där jag bara var åskådare... eller kanske stalker eftersom jag följde efter en kille när han klev av tåget (i Uddevalla tror jag det var) och sedan gick han runt stationshuset där jag (en annan jag) med familj stod och väntade på honom, han fick en kyss på kinden och sedan var drömmen slut. Den upprepade sig två gånger under de få timmar jag faktiskt lyckades sova i natt.
Som alla andra har jag ju hört att drömmar är det undermedvetnas sätt att bearbeta dagens händelser men det är bara några få saker jag kan säga att jag känner igen, som det där frågeformuläret i kartong och Uddevalla tågstation eftersom det var i närheten av denna som jag i fredags var hos tandläkaren. Som med de flesta drömmar så lär jag väl aldrig få veta ens hälften av vad de handlade om och just nu har jag inte tid att fundera mer på detta eftersom jag ska gå till jobbet (igen) för en familjekväll medbarn och föräldrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar