Hårresande i-landsproblem av föga intresse

Som uppföljning på inlägget från häromdagen angående i-landsproblem (som då bland annat handlade om att vara FÖR mätt) så vill jag idag skriva om hår och hur det aldrig någonsin gör som jag vill. Jag har mycket hår, långt och tjockt och av någorlunda bra kvalitet även om det sällan vill stanna i en håruppsättning om jag inte hårdsprejar det med den starkast hårspray jag kan hitta. Mitt problem är dock vare sig kvantitet eller kvalitet utan snarare att mitt hår lever ett eget liv, ett liv jag vet värligt lite om.

Jag är inte en av de där tjejerna som har stenkoll på vilket balsam som är det bästa, eller hur ofta man ska klippa sig för bästa resultat, eller om hårinpackningar verkligen är så bra som vissa säger. Mitt hår och jag lever istället i ett slags vapenstillestånd där jag inte grejar för mycket med håret och håret inte jävlas för mycket med mig. De få gånger jag faktiskt försöker ordna någon slags frisyr eller uppsättning så kan man vara helt säker på att håret på något hårresande vis (pun sooo intended) kommer göra livet surt för mig.

 Idag försökte jag därför vara snäll mot mitt hår och inte gör något alltför avancerat, allt för att håret inte skulle bestämma sig för att få ett psykbryt. Allt jag gjorde var att sätta i ett par hårspännen och sedan dela in håret i större sektioner som jag sedan snurrade helt lätt för att få en lock-effekt. Funkade det? Nej. Självklart var till och med detta alltför jobbigt för mitt hår att klara av och försökte lösa upp lockarna efter mindre än tre minuter. Inte ens två omgångar med hårsprayen hjälpte. Mitt liv är sååå hopplöst och tomt!!!