Högmod och nyårsraketer

Nu när det börjar närma sig nyårsafton och nyårsraketerna ska smällas av är det väl bara att vänta sig att det i tidningar och liknande kommer ägnas några sidor åt hur man säkert tänder raketer, samt faran av att göra på fel sätt. I dagens lokaltidning är det ett helsidesuppslag om en kille som för tio år sedan sprängde bort det mesta av sin ena hand och även blev i stort sett döv på kuppen. En varning så god som någon men är det meningen att vi ska tycka synd om den här idioten?

För det första var det en hemmagjord raket, för det andra led killen av samma slags hybris som alla unga killar verkar lida av i den åldern. övertron på att de omöjligen kan bli skadade. Enligt en liten rad i artikeln så är de allra flesta som skadas i sådana här olyckor unga män och en läkare har berättat att hon under sina tjugo yrkesverksamma år endast träffat en tjej som skadats av en raket. Jag kan ju inte säga att jag är särskilt förvånad om killar är inblandade i lejonparten av raketolyckorna.

Om någon hade skjutit av en raket som träffat en oskyldig förbipasserande, då hade jag kunnat känna lite mer sympati men jag har varken tid eller tålamod att tycka synd om folk som får skylla sig själva. Som jag nämnde i början av inlägget, varje år får vi läsa dessa varningshistorier i tidningen och varje år efter nyår så rapporteras det lik förbannat att någon sprängt bort sina fingrar. Är det bara jag som tror att dessa högmodiga pojkar och män helt saknar självbevarelsedrift?

Trots det ska vi klappa om dem och lägga huvudet på sned och fråga hur de mår, de stackarna, som om de alls inte försatt sig själva i en farlig situation, som om det är någon annans fel att de nu saknar fingrar, eller hörseln, eller synen. Men vems fel är det egentligen? Är det mitt fel? Fyrverkeritillverkarnas? Föräldrarnas? Eller kan vi för en gång skull vara ärliga och säga att killar i övre tonåren inte längre är barn och alltså måste ta något slags ansvar för sina handlingar.

Precis som att man inte leker i trafiken, inte kör för fort, inte hoppar från taket och inte cyklar nerför höga trappor, så leker man inte med saker som innehåller krut och kan explodera och då spelar det ingen roll hur många ursäkter man kan komma på för att skylla ifrån sig. Fast i det här fallet så kanske man delvis kan skylla på samhället och föräldrarnas också med tanke på att barn och ungdomar faktiskt verkar bli dummare och dummare för var år som går.