MS, sjukskrivning och medicinering

Var ska jag börja? Just nu har jag tre inlägg som jag vill skriva så jag ska försöka göra dem alla tre på raken också får ni stå ut med ett överflöd av Anne-tankar som bombarderar era hjärnor. Fast det här första inlägget är mer en uppdatering angående min MS, min sjukskrivning och mina mediciner. Just nu känns det som att allting liksom har stannat upp, ingenting händer och jag måste få bollen i rullning igen.

Den magnetröntgen jag gjorde för en månad sedan har jag fortfarande inte fått veta resultatet av trots att detta skulle ske inom två veckor. Jag har heller inte fått en tid till ögonläkaren trots att remissen jag fick i januari sa att jag var garanterad en tid inom tre månader, vilket det alltså gått nu. Det betyder att jag måste ringa till min läkares så snart jag får en chans och ordna så att jag får en telefontid till honom.

Imorgon ska jag på möte med ett helt gäng folk; min chef, min handläggare från Försäkringskassan, samt representanter från företahshälsan och personalkontoret. Nu har min handläggare fått ta del av den arbetsförmågebedömning som Hälsan gjorde och förhoppningsvis kan vi komma fram till något slags beslut imorgon. Jag orkar inte vara i limbo, jag vill veta vad som ska hända så att jag kan förbereda mig.

Mina sjukdagar tar ju inte slut förrän i slutet av juni så om jag får ett definitivt avslag om min aktivitetsersättning så har jag i alla fall två månader på mig att förbereda mig. Men jag tänker gå in på mötet imorgon med inställningen att jag kommer få permanent ersättning på de 25% som jag ansökt om och att den jävla försäkringsläkaren inte kommer envisas med att jag kanske kan jobba heltid med något annat.

Min handläggare sa redan i första omgången att det inte är arbetsuppgifterna utan tiden som är problemet, och nu har även läkaren på företagshälsan tryckt på samma sak och även inkluderat att omställningen till en ny arbetsplats med nya kollegor och arbetsuppgifter inte bara skulle vara fysiskt utan även psykiskt nedsättande. Eftersom jag blir gråtfärdig bara av att skriva de orden nu så är det högst troligt.

Jag är väldigt duktig på att visa upp en glättig fasad, att alltid anpassa mig och göra det bästa när jag tvingas in i nya situationer. Jag skulle säkert hålla ihop i några veckor om jag skulle bli tvungen att byta arbete, le och prata och göra mitt bästa för det är en sådan person jag är, men jag skulle inte må bra och förr eller senare så skulle jag bryta ihop totalt, sluta orka att visa upp den där glada sidan.

En ljusning på himlen är i alla fall att jag nu har tagit mina nya vakenhetsmediciner i tre månader och har de senaste två veckorna äntligen börjat känna av en liten effekt. Jag sover fortfarande varje dag efter jobbet men idag blev det 90 minuters sömn istället för tre timmar som det i vanliga fall blir. Jag är även relativt pigg på helgen men behöver sova en timma på söndag om jag varit vaken hela lördagen.

När jag ringer till läkaren om MRI resultat och remissuppdatering, så ska jag även prata med honom om bromsmediciner. I december när jag träffade honom så pratade han om att jag kanske skulle få byta mediciner. Just nu tar jag ju Betaferon mot min MS och förutom de röda märkena på lår och mage så går det väl relativt bra, även om jag inte vet hur mycket de hjälper, har ju haft några mindre skov men inget värre.

Det blev ett väldigt långt inlägg för att uppdatera er om de senaste turerna i den cirkus som kallas min sjukskrivning och allt runt omkring den. Imorgon när klockan blir halv två kan ni väl tänka på mig och skicka många positiva tankar i min riktning, och hålla alla fingrar och tår för att Försäkringskassan kommer bevilja mig aktivitetsersättning så att jag slipper den här värkande knuten i magen.