Påskuppropet

Var det någon mer än jag som glömde bort Påskuppropet idag och som så här i efterhand sitter och läser om dagens manifestationer med en gnagande känsla i maggropen? Det kanske bara är jag då, men efter att ha råkat snubbla över en artikel på Expressens hemsida så blev jag plötsligt påmind om dagens upprop mot utförsäkringar och självisk som jag är började jag ju så klart tänka på min egen tragiska situation.

Jag fortsätter intala mig själv att det är ett steg i taget som gäller, en fot framför den andra och blicken riktad framåt. Det finns inget jag kan göra annat än att vänta, alla möten är avklarade och alla papper skrivna. Nu ligger bollen återigen hos Försäkrings- kassan och jag hoppas och tror att ni alla håller tummarna för mig. Jag vet att alla mina fingrar och tår är korsade för att jag ska få ett beviljande och slippa fortsatt krångel.