Pizzabagaren, Skäggiga Mannen och annat folk

Häromdagen började jag gnola på ledmotivet till den gamla TV-serien Macken och letade upp den på YouTube, vilket självklart ledde till ungefär en halvtimma av hoppande bland diverse videoklipp, både från Macken och andra musiknummer av Galenskaparna. Bland annat hittade jag det ovanstående klippet från Stinsen Brinner. Jag minns inte vad filmen handlar om, men den här låten minns jag väldigt väl.

Jag läste kommentarerna, bland annat "Pappa, jag vill ha en svensk!!!" och "Pappa jag vill ha en..arab. Är bara araber som gör pizza nu", för att inte tala om den konstiga SD vs. invandrare debatten, och jag kände en suck i mitt hjärta. Inte ens gamla skojiga låtar som den här får vara ifred från dessa korkade kommentarer som dyker upp som svampar ur marken, som om hela Sverige börjat ruttna inifrån och ut.

Men det här inlägget ska inte handla om hur det blivit socialt acceptablet, ja nästintill förväntat, att allting numera måste ha rasistiska undertoner sedan ni vet vilka blev invalda i riksdagen. Det jag hade tänkt skriva var om pizzabagaren, araben, han den där som jobbar i pizzerian här nere på hörnet och som alltid är supertrevlig och hjälpsam och som idag flörtade till max med mig när jag var in där en sväng.

Det sätter lite extra studs i en kvinnas steg när en trevlig och någorlunda attraktiv man flörtar, det är därför jag alltid går hem ifrån bensinstationen med fjäderlätta små steg efter en snabb pratstund och lite skämtande med Skäggiga Mannen. Mohawk-killen som brukade jobba där var däremot totalt iskall och Långe Blonde Killen är alltid lika trevlig, men också alltid lika totalt professionell och seriös.

Apropå att vara seriös, jag var även inne en snabbis i mataffären nere på torget och fick ett leende av kassörskan som i vanliga fall brukar se hemskt butter och grinig ut. Man ska väl aldrig sluta förvånas antar jag, och vem vet, kanske nästa gång jag är på Apoteket så får jag ett trevligt bemötande av Surkärringen som aldrig ler och som suckar när man hälsar på henne, som om det är alltför ansträngande att säga hej tillbaka.

Vissa människor borde inte arbeta med serviceyrken, särskilt inte Surkärringen som är otrevlig varenda gång jag är där och inte Arga Busschauffören, den skällande marodören som kastar av folk från bussen när de inte har SMS-biljetten färdig när de kliver ombord. Jag tycker att alla servicemänniskor i Sverige borde vara som Skäggiga Mannen, Pizzabagaren och kanske till och Hökdamen i mataffären.