Tiden rusar iväg

Igår skrev jag ett inlägg om outnyttjade medlemsförmåner, men vad gör väl lite förlorade pengar när tiden går så fort, när som helst så ligger man där. DÖD! [infoga dramatiskt minspel och yviga gester] I morse hittade jag något fruktansvärt, en obeskrivlig fasa, något jag först trodde var ett katthår som landat på mitt huvud. Men det var det inte! Det var mitt hår! Ett VITT hårstrå! Vilken dag som helst nu lär jag ju dö av hög ålder.