Ljuset i slutet av tunneln

Idag var jag på Ögonkliniken efter en nästan sex månader lång väntetid, först 90 dagar efter att remissen skickats för att jag skulle få komma till sjukhuset i Uddevalla, sedan ytterligare nästan tre månader innan jag så äntligen fick komma till en privat klinik här i stan. Eftersom den ligger så pass nära så promenerade jag dit imorse, medan solen värmde från en klarblå himmel, vinden smekte min kind och fjärilarna fladdrade i magen.

Väl framme anmälde jag mig, betalade och satte mig för att vänta medan jag fyllde i en liten enkät angående sjukdomar och mediciner. En för all del trevlig men inte särskilt varm eller vänlig sjuksköterska hämtade mig och jag fick läsa bokstäver på en skärm, hoon kollade styrkan på mina glasögon och sedan fick jag göra ytterligare ett syntest som jag inte vet vad det var till för och inte orkade fråga.

Efter det blev det ytterligare en stund i väntrummet innan jag fick gå in till läkaren och vänta... och vänta... och vänta, innan han äntligen dök upp efter att ha blivit uppehållen i receptionen. Medan jag satt där ensam hade jag tid att kolla lite på diplomet på hans vägg, en kurs på engelska och med orden Basic Training skrivna under kursnamnet. Inte direkt det mest förtroendeingivande diplom jag sett.

Men läkaren var trevlig och betydligt vänligare än sin sköterska, han droppade nått gult kladd i mina ögon som han påstod skulle svida men mest var det bara obehagligt att få en blöt droppe rakt i ögat. Ännu värre blev det när han skulle kolla synnerven med en maskin och bland annat avläste något slags tryck genom att peta mig i ögat med en grej på den där maskinen. Vad det än var så var det i alla fall äckligt.

Han frågade lite om mina symptom och jag berättade om blixtarna jag såg i ögonvrån i julas, något han efter lite fler frågor kallade ögonmigrän och att det var antagligen därför jag även har dubbelseende, dimsyn och huvudvärk rätt ofta. Jag visste inte ens att det fanns något som hette ögonmigrän, särskilt som jag bara haft riktig migrän ett fåtal gånger i mitt liv och aldrig särskilt svår sådan.

Förutom denna ögonmigrän så såg allting bra ut och min nystagmus tyckte han att jag skulle ta upp med min läkare, så efter det korta besöket var jag fri att gå hem igen. Det var nog tur att jag tog en ledig dag idag för när jag kom hem var ögonen torra som grus och jag hade huvudvärk vilket har hållit i sig fram tills nu. Ögonen känns fortfarande grusiga och stela men det börjar kännas bättre nu.

Imorgon är min sista arbetsdag för denna vecka efetrsom jag tar en kompdag på fredag. Det ska bli så skönt att få en riktigt lång helg utan en massa planer, bara tid till mig själv. Det kan behövas efter den intensiva helg som ligger bakom mig, fredag till måndag har jag varit uppbokad varje kväll. Nu behöver jag bara arbeta mina fem timmar imorgon förmiddag och sedan är jag långledig i fem underbara dagar.